Sista Yran för i år!!
Jahaja då va d snart slut på Juli oxå då, det är med en gnutta sorg jag inser det. Nu kommer Augusti, som iofs kan vara underbar den oxå men på nåt vis känns det som om sommarn är slut nu. Det är som om sista Yran sätter punkt för sommaren.
Man börjar glädjas åt att Yrorna börjar strax efter midsommar. Sommarn står i full blom och förhoppningsvis visar sej solen och värmen från sin bästa sida oxå. Och skulle den inte göra det i Juni så vet man absolut bestämt att varje onsdag i Juli kommer då solen att skina. Yrorna måste på nåt vis ha tumme med vädergudarna. Det kan hällregna en vecka men så kommer onsdag sakta men säkert avtar regnet framåt tretiden på em och till klockan sex då strålar och värmer solen hela Orsa igen. Torsdag morron vräker regnet ner igen och man sitter där å gapar som en obebodd fågelholk, fattar nada. Så är det jämt här i Juli på onsdagarna... Varför det kan man gnugga sina geniknölar blå om utan att ens komma i närheten av ett svar. Det är inte många onsdagsyror som regnat bort under åren kan jag lova.
Och i sedvanlig ordning skall ett besök ske även denna onsdag av undertecknad. Till ovanligheterna hör, hör och häpna, att denna onsdag ska jag även göra ett celebert besök på yran sen kväll och natt oxå vilket ALDRIG har hänt under Yranhistorien. Alltså detta är nåt som bara MÅSTE skrivas ner i dess historiebok. Jag i egen hög person skall imorgon onsdag 30 Juli göra Yran ett unikt besök. Kanske kommer jag att sätta spår i historien oxå vem vet. Jag kanske blir världsberömd i hela Orsa det närmsta året. Kanske kommer folk här i bygden att minnas denna kväll i tid och evighet som den mest uppseende väckande kvällen i manna minne.
Löpsedlarna kommer att skrika ut sitt scoop över världen: Hon festade loss som värsta kändisen på sista Yran!! Hon som vart så anonym i dessa sammanhang under alla dessa år.
Om det nu är det som kommer att hända så får jag väl bjuda på det då! Men min karriär som artist på hotellet kommer nog att sluta i ett platt fall kan jag nämna lite så här i förbigående. Så alla fansen som jag nu kommer att dra på mej imorron kväll, kommer antagligen att hata och rata mej på låt säga freda morron... Tur att man har en längre tids ledighet från torsdag.. kan dra till skogen och skämmas och hoppas att alla glömt mina fadäser och succeer redan på måndagen.
Kvällen till ära ska jag oxå viga till att jaga lite.. och förhoppningsvis lyckas man fälla tjugotaggarn. Om inte så får jag väl vara nöjd ändå..
Hur som helst, KUL ska jag ha det har jag gett mej attans på. Så alla ni som ska på Yran se till att ta me ert bästa humör och kom till hotellet och lr dess närhet om ni vill se en oupptäckt oslipad diamant.. Jag väntar!! ;-P
Man börjar glädjas åt att Yrorna börjar strax efter midsommar. Sommarn står i full blom och förhoppningsvis visar sej solen och värmen från sin bästa sida oxå. Och skulle den inte göra det i Juni så vet man absolut bestämt att varje onsdag i Juli kommer då solen att skina. Yrorna måste på nåt vis ha tumme med vädergudarna. Det kan hällregna en vecka men så kommer onsdag sakta men säkert avtar regnet framåt tretiden på em och till klockan sex då strålar och värmer solen hela Orsa igen. Torsdag morron vräker regnet ner igen och man sitter där å gapar som en obebodd fågelholk, fattar nada. Så är det jämt här i Juli på onsdagarna... Varför det kan man gnugga sina geniknölar blå om utan att ens komma i närheten av ett svar. Det är inte många onsdagsyror som regnat bort under åren kan jag lova.
Och i sedvanlig ordning skall ett besök ske även denna onsdag av undertecknad. Till ovanligheterna hör, hör och häpna, att denna onsdag ska jag även göra ett celebert besök på yran sen kväll och natt oxå vilket ALDRIG har hänt under Yranhistorien. Alltså detta är nåt som bara MÅSTE skrivas ner i dess historiebok. Jag i egen hög person skall imorgon onsdag 30 Juli göra Yran ett unikt besök. Kanske kommer jag att sätta spår i historien oxå vem vet. Jag kanske blir världsberömd i hela Orsa det närmsta året. Kanske kommer folk här i bygden att minnas denna kväll i tid och evighet som den mest uppseende väckande kvällen i manna minne.
Löpsedlarna kommer att skrika ut sitt scoop över världen: Hon festade loss som värsta kändisen på sista Yran!! Hon som vart så anonym i dessa sammanhang under alla dessa år.
Om det nu är det som kommer att hända så får jag väl bjuda på det då! Men min karriär som artist på hotellet kommer nog att sluta i ett platt fall kan jag nämna lite så här i förbigående. Så alla fansen som jag nu kommer att dra på mej imorron kväll, kommer antagligen att hata och rata mej på låt säga freda morron... Tur att man har en längre tids ledighet från torsdag.. kan dra till skogen och skämmas och hoppas att alla glömt mina fadäser och succeer redan på måndagen.
Kvällen till ära ska jag oxå viga till att jaga lite.. och förhoppningsvis lyckas man fälla tjugotaggarn. Om inte så får jag väl vara nöjd ändå..
Hur som helst, KUL ska jag ha det har jag gett mej attans på. Så alla ni som ska på Yran se till att ta me ert bästa humör och kom till hotellet och lr dess närhet om ni vill se en oupptäckt oslipad diamant.. Jag väntar!! ;-P
Och som vanligt:
Glöm inte!! Krama varann
Försökt me en ny plan
Vid närmare eftertanke, så va nog planen rätt ok iaf.. men objekten måste nog bytas ut. Ska inte kika och fundera över gamla avlagda objekt utan helt sonika satsa på helt nya outforskade kort. Har efter en lång och mödosam överläggning med mej själv insett att avlagda objekt inte längre är intressanta som objekt. Dom bara finns där djupt inristade i ens hjärta och själ. Kanske är det bara nån sorts grå gammal sörja som inte vill bli glömd, som bara kommer att fortsätta ha sina egna platser i mitt hjärta. Nån sorts nostalgi som jag trodde man kunde leva i...
Men nu har jag insett, att den jag vill ha, som jag verkligen vill ha alltså, absolut inte har minsta mikroskopiska känsla för mej. Så varför gå här å förvänta sej att d ska ändra sej? När jag innerst inne vet att d aldrig kommer hända.
*Så därför plockas nu jaktkläderna fram igen och dammas av. Pilbågen spänns och justeras. Sen är det upp till Amor him self att göra jobbet ;-P Se så Amor sikta och skjut bara.
Första jakten kommer att komma riktigt snart bara ngra dagar bort nu.. Blodet pumpar, det pirrar i magen man små skakar lite blir nästan frustrerad. Man vill ut, smyga fram och spana ut över havet. Vad erbjuds? Nåt av intresse nåt riktigt storvilt?
Tuggar nästan fradga i min iver och lust över att få ge mej ut igen med öppna sinnen och bara håva in alla sinnesstämmningar runt mej. Och hitta den där vibrerande strängen, se dom där ögonen avslöja sej alldeles tydligt när ett äkta intresse vaknar. Man hugger kanske inte som en skallerorm på en gång. Man mer smyger runt sitt byte och bedömmer om det är värt ett språng. När man sen förstår att det är rätt, fäller man ut gifttänderna och kastar sej handlöst ut i luften och över sitt byte. Sen är han fast!!
Bommar jag denna gång så får jag väl dra mej tillbaka ett tag å slicka mina sår igen. Men kommer snart att ge mej ut på mer jakt. För den här gången ska jag göra det seriöst. Den här gången ska jag leta tills jag hittar den där mannen med stort M. Som ska få förgylla min ålderdom.. så länge jag lr han lever åtminstone.
Ja ja får väl se hur d går.. Gick ju inte nåt vidare bra alls i fredags.. fast ja spana iofs mest då utan att upptäcka nåt av intresse alls. Inte konstigt att man mådde som en roddbåt i snöstorm på havet, dan efter. Man ska inte blanda ihop saker och ting.. alkohol och alkohol går inte alltid ihop av nån konstig anledning, lr så var d maten ja åt, som på nåt vis ruttnat i min mage. Jaa vem vet..
Inte värt att fundera på. Ett världsligt problem som Karlsson på taket skulle sagt.
Nu e d dags för kramkalas igen..
Men nu har jag insett, att den jag vill ha, som jag verkligen vill ha alltså, absolut inte har minsta mikroskopiska känsla för mej. Så varför gå här å förvänta sej att d ska ändra sej? När jag innerst inne vet att d aldrig kommer hända.
*Så därför plockas nu jaktkläderna fram igen och dammas av. Pilbågen spänns och justeras. Sen är det upp till Amor him self att göra jobbet ;-P Se så Amor sikta och skjut bara.
Första jakten kommer att komma riktigt snart bara ngra dagar bort nu.. Blodet pumpar, det pirrar i magen man små skakar lite blir nästan frustrerad. Man vill ut, smyga fram och spana ut över havet. Vad erbjuds? Nåt av intresse nåt riktigt storvilt?
Tuggar nästan fradga i min iver och lust över att få ge mej ut igen med öppna sinnen och bara håva in alla sinnesstämmningar runt mej. Och hitta den där vibrerande strängen, se dom där ögonen avslöja sej alldeles tydligt när ett äkta intresse vaknar. Man hugger kanske inte som en skallerorm på en gång. Man mer smyger runt sitt byte och bedömmer om det är värt ett språng. När man sen förstår att det är rätt, fäller man ut gifttänderna och kastar sej handlöst ut i luften och över sitt byte. Sen är han fast!!
Bommar jag denna gång så får jag väl dra mej tillbaka ett tag å slicka mina sår igen. Men kommer snart att ge mej ut på mer jakt. För den här gången ska jag göra det seriöst. Den här gången ska jag leta tills jag hittar den där mannen med stort M. Som ska få förgylla min ålderdom.. så länge jag lr han lever åtminstone.
Ja ja får väl se hur d går.. Gick ju inte nåt vidare bra alls i fredags.. fast ja spana iofs mest då utan att upptäcka nåt av intresse alls. Inte konstigt att man mådde som en roddbåt i snöstorm på havet, dan efter. Man ska inte blanda ihop saker och ting.. alkohol och alkohol går inte alltid ihop av nån konstig anledning, lr så var d maten ja åt, som på nåt vis ruttnat i min mage. Jaa vem vet..
Inte värt att fundera på. Ett världsligt problem som Karlsson på taket skulle sagt.
Nu e d dags för kramkalas igen..
Kram på er och krama alla ni ser
Jag har en plan.. lr hade iaf
Är där igen nu.. i velighetens värld och funderingarnas labyrinter.. Tankar som irrar runt som yra höns, funderingar som ältas fram å tillbaka som en kvarnsten maler säd..
VAD ÄR DET JAG VILL MED LIVET? Vill jag nåt över huvudet taget, vill jag leva som singel lr??
I två veckor har jag ältat och funderat över detta. Allt kom till slut att framstå så kristallklart i mina tankar, hur jag vill ha det.. Två veckor i sol och värme kan göra underverk med sinnet tydligen. Visste exakt vad jag ville, hade en superkanon plan att följa när jag kom hem, alla detaljer var finslipade..
OCH vad händer när man kommer hem till regn och kyla?? Joo planen liksom regnar bort, dränks, varje detalj suddas ut och fryser liksom inne.. Så är man tillbaka på ruta 1 igen!!
Min plan gick ut på att åka hem och söka upp ett par intressanta objekt.. Kolla om det fanns nåt intresse, om jag hade nåt intresse. Våga chansa och fråga lite, vad kunde jag förlora? Satsar man inget vinner man inget heller, juh! Men nu känns alltihop som ett skämt. Hur kunde jag i min vilda fantasi tro att min plan skulle fungera?? Man kan inte fantisera ihop hur ens framtid ska bli, man kan inte sitta vid Medelhavets strand å kika på solnedgången och bygga upp luftslott. Mina slott punkterades innan jag ens försökt bygga dom.
Nää så min plan gick nog i stöpet innan jag ens hann prova den..
Men som alltid kommer jag ihåg att Kramas och det ska ni oxå göra
VAD ÄR DET JAG VILL MED LIVET? Vill jag nåt över huvudet taget, vill jag leva som singel lr??
I två veckor har jag ältat och funderat över detta. Allt kom till slut att framstå så kristallklart i mina tankar, hur jag vill ha det.. Två veckor i sol och värme kan göra underverk med sinnet tydligen. Visste exakt vad jag ville, hade en superkanon plan att följa när jag kom hem, alla detaljer var finslipade..
OCH vad händer när man kommer hem till regn och kyla?? Joo planen liksom regnar bort, dränks, varje detalj suddas ut och fryser liksom inne.. Så är man tillbaka på ruta 1 igen!!
Min plan gick ut på att åka hem och söka upp ett par intressanta objekt.. Kolla om det fanns nåt intresse, om jag hade nåt intresse. Våga chansa och fråga lite, vad kunde jag förlora? Satsar man inget vinner man inget heller, juh! Men nu känns alltihop som ett skämt. Hur kunde jag i min vilda fantasi tro att min plan skulle fungera?? Man kan inte fantisera ihop hur ens framtid ska bli, man kan inte sitta vid Medelhavets strand å kika på solnedgången och bygga upp luftslott. Mina slott punkterades innan jag ens försökt bygga dom.
Nää så min plan gick nog i stöpet innan jag ens hann prova den..
Men som alltid kommer jag ihåg att Kramas och det ska ni oxå göra
Kram
Jobbat på Mallis
Så är man hemma igen i tryggheten och vanliga livet. Två veckors jobb på Mallorca har gjort sitt, känner mej sliten och trött. Tar nån dag innan man kommit ikapp efter en sån här ganska tuff jobbperiod. Femton dar och en arbetstid på 14-15 timmar om dan sätter sina spår.
Men ändå så minns man tiden med glädje och saknar det faktiskt lika fort som man landat hemma i trygga Sverige. Är ett år sen jag var nere å jobbade sist, den här gången gick tiden så otroligt fort och var hälften så slitsam mot dom andra ggr man vart ner. I år fick vi bo i eget hus på samma gata som vi jobbar. Så man ska då inte klaga på boendet å inte heller på all den goda spanska maten. Jag bara älskar spansk matkultur. Paella, grillade havskräftor, spansk omelett, å för att inte tala om dom ljuvligt goda tomaterna och oliverna, den underbara ryska salladen mums.. finns så otroligt mkt gott att äta där, allt smakar så smarrigt och man äter tills magen står i fyra hörn.. men endå går jag aldrig upp i vikt där nere.. Vilket förvånar mej faktiskt.. Jag går snarare ner i vikt!! Måste ha med att dom inte använder margarin och grädde i maten där. Men jag skulle inte kunna leva utan en smarrig beanaise sås lr grädd sås.. lite då å då.
Det var så roligt att träffa grabben jag e personlig assistent till igen, har inte setts sen i januari. Man har ju kommit att bli nästan som en familje medlem efter alla dessa år.. Helt otroligt men jag har jobbat hos honom i snart åtta år!! Och trivts från första dan som fisken i vatten. Visst kan det vara jobbigt ibland och rätt slitsamt men ändå så trivs jag så enormt bra me grabben och med hans övriga familj. Nu får man bara hoppas att han snart kommer hem till lilla Sverige igen snart. Så jag kan få börja jobba normalt igen.
Mkt träning och gympa som gäller dagarna i ända där nere för hans del och vi assistenter ska vara med och lära oss så vi kan fortsätta träna själva med honom. Visst kan det vara tufft vissa dagar men man kämpar på efter bästa förmåga å varje litet framsteg värmer en i hjärtat så man vill gråta. Vi kämpar allihop för att bli arbetslösa.. alltså att han ska bli så pass bra att han inte längre behöver oss.
Världens bästa yrke har jag... enormt tacksamt jobb och utvecklande och lärorikt.. I just love it!!
Nu har ja tömt lite om d här oxå så nu sätter ja punkt.
Men ändå så minns man tiden med glädje och saknar det faktiskt lika fort som man landat hemma i trygga Sverige. Är ett år sen jag var nere å jobbade sist, den här gången gick tiden så otroligt fort och var hälften så slitsam mot dom andra ggr man vart ner. I år fick vi bo i eget hus på samma gata som vi jobbar. Så man ska då inte klaga på boendet å inte heller på all den goda spanska maten. Jag bara älskar spansk matkultur. Paella, grillade havskräftor, spansk omelett, å för att inte tala om dom ljuvligt goda tomaterna och oliverna, den underbara ryska salladen mums.. finns så otroligt mkt gott att äta där, allt smakar så smarrigt och man äter tills magen står i fyra hörn.. men endå går jag aldrig upp i vikt där nere.. Vilket förvånar mej faktiskt.. Jag går snarare ner i vikt!! Måste ha med att dom inte använder margarin och grädde i maten där. Men jag skulle inte kunna leva utan en smarrig beanaise sås lr grädd sås.. lite då å då.
Det var så roligt att träffa grabben jag e personlig assistent till igen, har inte setts sen i januari. Man har ju kommit att bli nästan som en familje medlem efter alla dessa år.. Helt otroligt men jag har jobbat hos honom i snart åtta år!! Och trivts från första dan som fisken i vatten. Visst kan det vara jobbigt ibland och rätt slitsamt men ändå så trivs jag så enormt bra me grabben och med hans övriga familj. Nu får man bara hoppas att han snart kommer hem till lilla Sverige igen snart. Så jag kan få börja jobba normalt igen.
Mkt träning och gympa som gäller dagarna i ända där nere för hans del och vi assistenter ska vara med och lära oss så vi kan fortsätta träna själva med honom. Visst kan det vara tufft vissa dagar men man kämpar på efter bästa förmåga å varje litet framsteg värmer en i hjärtat så man vill gråta. Vi kämpar allihop för att bli arbetslösa.. alltså att han ska bli så pass bra att han inte längre behöver oss.
Världens bästa yrke har jag... enormt tacksamt jobb och utvecklande och lärorikt.. I just love it!!
Nu har ja tömt lite om d här oxå så nu sätter ja punkt.
Glöm inte:
Krama varann!!
Krama varann!!
