Jaktsäsongen drar igång
Så börjar man en ny dag igen, funderar stillsamt över hur denna dag kommer utveckla sej. Man har ju drömmar och önskningar. Men antagligen kommer dom inte att uppfyllas idag heller. Allt blir ju va man gör det till egentligen. Vad gör jag det då till? Borde kanske förverkliga mina drömmar och önskningar. Men är för lat och önskar att nån annan ska förverkliga dom åt mej. Vet i mitt mörkaste inre att det aldrig kommer att hända. Ska man få nåt gjort lär man göra det själv!
Har börjat spana in lämplig utstyrsel för min kommande jaktsäsong. Den här gången e inte jakten för nöjes skull enbart, nej nu ska jag göra det på rödaste allvar. E så förb-nnat trött på att leva livet ensam. Men vad som helst duger inte, bara den största,den bästa och den vackraste duger. Och dom kriterierna gör ju urvalet väldigt snävt och svårupptäckt. Har för avsikt att detta ska bli min sista jakt om den så ska ta mej resten av livet att slutföra.
Ska gå igenom gamla och nya jaktmarker och ev fiskevattnen oxå. Va gäller fisket så ska jag söka av dom djupaste vattnen, enligt sägen ska dom största fiskarna gå där. Men aktar mej för dom lungna vattnen där finns dom fulaste fiskarna och dom vill jag inte ha. Hittills har man ju bara jagat i glesa skogar så det blir till att bege sej in i dom mörkaste och djupaste skogarna hädanefter. Värmland sägs ha mörka och djupa skogar!! Å värmländska kan ju få vilket hjärta som helst att smälta lr??
Att jaga med nät går fet bort.. nätfiske är väl inte heller att föredra antar jag.. så även d lägger ja ner. Helt ok för nya kontakter förståss som möjligen kan ge en inblick på andra marker å sjöar.
Klart man har spanat in ett å annat villebråd redan å försökte snara dom men endera har dom glidit en ur händerna lr så är dom hala som ålar och går inte att få fast. Möjligen kan d bero på att man e ointressant som bete, kanske smaklös och trist som agn. Får fundera ut anledningen och lägga om strategi utefter jaktmetod och villebråds art.
Fångstredskapen ska restaureras oxå, först å främst det grovmaskiga nätet för å sålla bort dom största och fulaste fiskarna.. sen minskar ja succesivt på maskstorleken.. borde vara en god metod.
Så då e det väl bäst ja sätter igång.. med knivslipning, nätlagning och agntillverkning, finpust av dubbelpipiga visslor smörja lädren och ladda den finkalibriga kanske..
Har börjat spana in lämplig utstyrsel för min kommande jaktsäsong. Den här gången e inte jakten för nöjes skull enbart, nej nu ska jag göra det på rödaste allvar. E så förb-nnat trött på att leva livet ensam. Men vad som helst duger inte, bara den största,den bästa och den vackraste duger. Och dom kriterierna gör ju urvalet väldigt snävt och svårupptäckt. Har för avsikt att detta ska bli min sista jakt om den så ska ta mej resten av livet att slutföra.
Ska gå igenom gamla och nya jaktmarker och ev fiskevattnen oxå. Va gäller fisket så ska jag söka av dom djupaste vattnen, enligt sägen ska dom största fiskarna gå där. Men aktar mej för dom lungna vattnen där finns dom fulaste fiskarna och dom vill jag inte ha. Hittills har man ju bara jagat i glesa skogar så det blir till att bege sej in i dom mörkaste och djupaste skogarna hädanefter. Värmland sägs ha mörka och djupa skogar!! Å värmländska kan ju få vilket hjärta som helst att smälta lr??
Att jaga med nät går fet bort.. nätfiske är väl inte heller att föredra antar jag.. så även d lägger ja ner. Helt ok för nya kontakter förståss som möjligen kan ge en inblick på andra marker å sjöar.
Klart man har spanat in ett å annat villebråd redan å försökte snara dom men endera har dom glidit en ur händerna lr så är dom hala som ålar och går inte att få fast. Möjligen kan d bero på att man e ointressant som bete, kanske smaklös och trist som agn. Får fundera ut anledningen och lägga om strategi utefter jaktmetod och villebråds art.
Fångstredskapen ska restaureras oxå, först å främst det grovmaskiga nätet för å sålla bort dom största och fulaste fiskarna.. sen minskar ja succesivt på maskstorleken.. borde vara en god metod.
Så då e det väl bäst ja sätter igång.. med knivslipning, nätlagning och agntillverkning, finpust av dubbelpipiga visslor smörja lädren och ladda den finkalibriga kanske..
Men glöm för den delen inte att krama varann och säg vackra saker till varann..
Galaktisk prommis
Så va d äntligen måndag igen.. som jag har längtat hela helgen! En tragikomisk helg som denna kan få vem som helst att bara önska sej måndag igen.
Strålande skimmrande solsken så fort man slog upp sina blå. Som ett bländande leende gnistrar resterna av snön i solljuset.
En något förvriden euforisk känsla att sitta här med mina skitiga tår instoppade i förra årets slitna flipflops me snö nästan till anklarna och bränna huden gyllen. För solen där uppe bränner verkligen. En svindlande tanke far som blixten genom skallen, OZONET!! Jordens plastfolietäckta yttre.. nån har kört ner tusentals galaktiska gafflar i det.
Yttre rymden sipprar sakta in, lr är d så att jorden sipprar ut i det oändliga försvinner sekund för sekund.. kanske dras jag en dag ut genom ett av dom där gaffelhålen, svävar ut i bland galaxerna.
Tar en promenad på Vintergatan spanar ner mot jorden lr iaf resterna som kanske finns kvar. Vinkar lite förstrött till E.T när han susar förbi på en rostig gammal lånad cykel. Tar en fika på Lilla Karlavagnen, galaktisk kaffe, där kan Gevalia slänga sej i väggen, en cyberbulle me stjärnströssel sitter som en smäck. Kollar in dom som svischar förbi, tror det faktiskt var den där Herr Gud som rassla förbi i en blå Space Wagon.. på väg till nåt uppdrag som han förlänge sen tröttnat på, nån ny jordvarelses tillkomst lr kanske nån jordlig katastrof som kallade på hans uppmärksamhet. Jag bryr mej faktiskt inte om vart han va på väg. För ja sitter här å dricker mitt galaktiska kaffe å njuter av min cyberbulle.
Slår mej i slang me bordsgrannarna, ett grönt vilt gäng med stora ögon och öron som fladdermöss, vilka uppfattar högsta pip runt om i universum. Dom hälsar vänligt å tydligen kan dom "Jordiska" lr så har dom inbyggda språkförvandlare i dom där öronen. Dom snattrar på som tjuriga änder men ler så ja antar att dom är vänligt inställda till mej.
Antagligen ser ja ut som ett stort levande frågetecken för ja får ett par illgula hörlurs liknande mojänger me sladdar å antenner nertryckt på huvet. Det brusar till å så plötsligt ser ja allt i lila å förstår varenda stavelse som dom snattrar fram! Gissa om d slår allt man vart me om, även om ja nu inte upplevt så förtvivlat mkt underligt i mitt liv. Dom formligen pumpar mej på info om jordlingars liv å leverne, berättar bara ytterst lite om sej själva. Plötsligt sliter dom av mej hörlurarna, blänger på mej å reser sej å e bort på en millesekund. Kvar sitter ja å gapar som en hungrig skatunge.
Tänker lite förstrött att jag nog ska fortsätta min lilla promenad. Slänger ngra kronor på bordet, reser mej och vandrar vidare. Stannar till ett tjugotal meter fram å kollar in skylten på Orions Bälte, schyssta planetkängor tänk dom finns i min favvo färg tulpansvart! Måste in å prova nu när jag ändå e här. Glasdörrarna glider upp me ett väsande. Atmosfären där inne e lufttom liksom kväver mej. En trebent vindögd gulgrön varelse uppenbarar sej stirrar me sitt tredje ögon rakt gonom mej. Plötsligt knastrar det till i nån sorts högtalarinstallation, raspar å rosslar ett tag sen flödar en rad ord stötvis på ett elektriskt vis in i mina celler, och jag förstår vad varelsen säger lr kanske snarare tänker. För dess ansikte är munlöst och totalt mimiklöst. Jag ombeds säga va jag har för önskan och uppge min härkomst,planetstatus och diverse annan info som ja inte ens förstår att jag överhuvudet taget har. Hur som helst kängorna sitter plötsligt som gjutna på mina fötter. Jag tar dom tänker jag men funderar i samma nanosekund att ja nog inte har nåt att betala med. För gott om galaktiska mynt e d ont om i min ficka. Verkar inte spela nån roll bara jag låter mej pumpas på en massa jordisk info ännu en gång. Totalt utpumpad och i brist på syre stapplar ja åter ut på Vintergatan. Drar ett lr iaf försöker dra ett djupt andetag, men inte heller här finns särskilt mkt syre att dra ner i mina komprimerade lungor. Drar vidare norrut på Vintergatan nu i mina nyinförskaffade galaktiska planetkängor. Stegen känns lättare och stabilare när jag närmar mej Stora Karlavagnen. Kliver upp på den ber om en biljett tbx till Jorden, minns plötsligt min tragiska situation, fortfarande inte några galaktiska mynt. Inte heller denna gång verkar det ha nån som helst betydelse, i gengäld pumpas jag åter på info.. Undrar stilla vad e det dom vill veta, hur intressant kan en jordling vara i liv och leverne? Men låter den trehövdade chaffören pumpa min hjärna på all möjlig och omöjlig info, va spelar det för roll om dom vet att RV81 har blivit E45 lr vilket telefonnr min moster har.. mej kvittar det. Jag har ingen hemligstämplad info i min förkrympa inskränkta hjärna som kan vara av intresse för nån utomjordisk installation. Låt mej bara komma ner på jorden igen, å få landa i verkligheten. Det tar max åtta millisekunder så e ja tbx här i trägårdsstolen i mina slitna flipflops från förra sommaren me snö nästan till anklarna och me den brännande senvårsolens bländande sken. Och inser att det nog inte gör så mkt att det kom 3 dm snö häromdan trots allt. För nog är det bra mkt trevligare här än på Vintergatan..
Så då har jag svamlat lite ida oxå.. och kanske har jag fått nån att dra liiite på smilbanden. Och i vanlig ordning som alltid:
Strålande skimmrande solsken så fort man slog upp sina blå. Som ett bländande leende gnistrar resterna av snön i solljuset.
En något förvriden euforisk känsla att sitta här med mina skitiga tår instoppade i förra årets slitna flipflops me snö nästan till anklarna och bränna huden gyllen. För solen där uppe bränner verkligen. En svindlande tanke far som blixten genom skallen, OZONET!! Jordens plastfolietäckta yttre.. nån har kört ner tusentals galaktiska gafflar i det.
Yttre rymden sipprar sakta in, lr är d så att jorden sipprar ut i det oändliga försvinner sekund för sekund.. kanske dras jag en dag ut genom ett av dom där gaffelhålen, svävar ut i bland galaxerna.
Tar en promenad på Vintergatan spanar ner mot jorden lr iaf resterna som kanske finns kvar. Vinkar lite förstrött till E.T när han susar förbi på en rostig gammal lånad cykel. Tar en fika på Lilla Karlavagnen, galaktisk kaffe, där kan Gevalia slänga sej i väggen, en cyberbulle me stjärnströssel sitter som en smäck. Kollar in dom som svischar förbi, tror det faktiskt var den där Herr Gud som rassla förbi i en blå Space Wagon.. på väg till nåt uppdrag som han förlänge sen tröttnat på, nån ny jordvarelses tillkomst lr kanske nån jordlig katastrof som kallade på hans uppmärksamhet. Jag bryr mej faktiskt inte om vart han va på väg. För ja sitter här å dricker mitt galaktiska kaffe å njuter av min cyberbulle.
Slår mej i slang me bordsgrannarna, ett grönt vilt gäng med stora ögon och öron som fladdermöss, vilka uppfattar högsta pip runt om i universum. Dom hälsar vänligt å tydligen kan dom "Jordiska" lr så har dom inbyggda språkförvandlare i dom där öronen. Dom snattrar på som tjuriga änder men ler så ja antar att dom är vänligt inställda till mej.
Antagligen ser ja ut som ett stort levande frågetecken för ja får ett par illgula hörlurs liknande mojänger me sladdar å antenner nertryckt på huvet. Det brusar till å så plötsligt ser ja allt i lila å förstår varenda stavelse som dom snattrar fram! Gissa om d slår allt man vart me om, även om ja nu inte upplevt så förtvivlat mkt underligt i mitt liv. Dom formligen pumpar mej på info om jordlingars liv å leverne, berättar bara ytterst lite om sej själva. Plötsligt sliter dom av mej hörlurarna, blänger på mej å reser sej å e bort på en millesekund. Kvar sitter ja å gapar som en hungrig skatunge.
Tänker lite förstrött att jag nog ska fortsätta min lilla promenad. Slänger ngra kronor på bordet, reser mej och vandrar vidare. Stannar till ett tjugotal meter fram å kollar in skylten på Orions Bälte, schyssta planetkängor tänk dom finns i min favvo färg tulpansvart! Måste in å prova nu när jag ändå e här. Glasdörrarna glider upp me ett väsande. Atmosfären där inne e lufttom liksom kväver mej. En trebent vindögd gulgrön varelse uppenbarar sej stirrar me sitt tredje ögon rakt gonom mej. Plötsligt knastrar det till i nån sorts högtalarinstallation, raspar å rosslar ett tag sen flödar en rad ord stötvis på ett elektriskt vis in i mina celler, och jag förstår vad varelsen säger lr kanske snarare tänker. För dess ansikte är munlöst och totalt mimiklöst. Jag ombeds säga va jag har för önskan och uppge min härkomst,planetstatus och diverse annan info som ja inte ens förstår att jag överhuvudet taget har. Hur som helst kängorna sitter plötsligt som gjutna på mina fötter. Jag tar dom tänker jag men funderar i samma nanosekund att ja nog inte har nåt att betala med. För gott om galaktiska mynt e d ont om i min ficka. Verkar inte spela nån roll bara jag låter mej pumpas på en massa jordisk info ännu en gång. Totalt utpumpad och i brist på syre stapplar ja åter ut på Vintergatan. Drar ett lr iaf försöker dra ett djupt andetag, men inte heller här finns särskilt mkt syre att dra ner i mina komprimerade lungor. Drar vidare norrut på Vintergatan nu i mina nyinförskaffade galaktiska planetkängor. Stegen känns lättare och stabilare när jag närmar mej Stora Karlavagnen. Kliver upp på den ber om en biljett tbx till Jorden, minns plötsligt min tragiska situation, fortfarande inte några galaktiska mynt. Inte heller denna gång verkar det ha nån som helst betydelse, i gengäld pumpas jag åter på info.. Undrar stilla vad e det dom vill veta, hur intressant kan en jordling vara i liv och leverne? Men låter den trehövdade chaffören pumpa min hjärna på all möjlig och omöjlig info, va spelar det för roll om dom vet att RV81 har blivit E45 lr vilket telefonnr min moster har.. mej kvittar det. Jag har ingen hemligstämplad info i min förkrympa inskränkta hjärna som kan vara av intresse för nån utomjordisk installation. Låt mej bara komma ner på jorden igen, å få landa i verkligheten. Det tar max åtta millisekunder så e ja tbx här i trägårdsstolen i mina slitna flipflops från förra sommaren me snö nästan till anklarna och me den brännande senvårsolens bländande sken. Och inser att det nog inte gör så mkt att det kom 3 dm snö häromdan trots allt. För nog är det bra mkt trevligare här än på Vintergatan..
Så då har jag svamlat lite ida oxå.. och kanske har jag fått nån att dra liiite på smilbanden. Och i vanlig ordning som alltid:
Kramas och må gott!
Söndag igen
Med ett lurvigt gnuggande och ett smärtsamt trampande vaknade ja i morse. Min första tanke: Va f-n har flugorna blivit så håriga under natten. Men vad kan förvåna en nu när man upplevt vädergudarnas vrede igår? Så låt gå för att flugorna skaffat sej rejäl päls, vem kan förebrå dom? Gnuggade ur resterna efter John Blunds besök i går, ur mina nästintill tomma ögonhålor. Oändligt försiktig millimeter för millimeter öppnar jag ögonen, den skräckfyllda syn jag möttes av fick min hals att vrida sej ett par varv runt strupen. Två grymt gulgröna ögon stirrade på mej uppfodrande. Milda Matilda vilket monster jag nu stod lr mer låg inför. Med två blottade tandrader, vassa spetsar på hörntänderna, insåg jag i vilken livsfara jag svävade i.
Dom grå arbetade förtvivlat för att komma på en bra lösning på detta problem. För övrigt så har dom grå tydligen blivit sams under natten vilket jag tacksamt förstod då. Ett snabbt överslag av dom förslag som kom upp och jag gjorde som jag alltid gör vid likande tillfällen, näven bestämt upp med öppen handflata å så... daska till men väldigt försiktigt. Min goa vän ville ju bara väcka mej och gosa lite så där på morronkvisten. Och som den blödiga själ jag är kunde jag ju inte motstå det begäret.
Så låg vi då där vi två å myste så pälshåren rykte.. men vad gör man inte för å få lite mys. Lång stund blev d förståss inte efter en liiiten stund var det slut på myset och ett uppfodrande avgrundsvrål hördes ur monstrets hals det lät ungefär som om han skrek: MAAAAAAAAAAAAAT och det nu på stubinen!
Så uppstigning och giv akt va d som gällde. Ledbruten å stel i nacken drog ja mina halvt om halvt förlamade ben efter mej ut i köket och fyllde upp med råge två skålar mat. Vilket man skulle tycka att få kattskrället att bli tyst. Joo just ja.. visserligen tyst så länge han tuggade men d tog inte lång stund. Sen var arian igång igen, stapplade mej efter eländet och tröck mödosamt ner handtaget på dörren. Ut i friska luften me dej. I samma sekund kastar ja en trött och urvattnad blick på gräsmattan. Ingen större förändring från i går lika vitt med enda skillnaden att ida var snöstormen borta. Lite glädjande iaf.
En trögflytande massa av söndag drog förbi. Inget hände, inget man kände.. nada! Totalt värdelös dag, kunde lika gärna sovit bort den.
Dom grå arbetade förtvivlat för att komma på en bra lösning på detta problem. För övrigt så har dom grå tydligen blivit sams under natten vilket jag tacksamt förstod då. Ett snabbt överslag av dom förslag som kom upp och jag gjorde som jag alltid gör vid likande tillfällen, näven bestämt upp med öppen handflata å så... daska till men väldigt försiktigt. Min goa vän ville ju bara väcka mej och gosa lite så där på morronkvisten. Och som den blödiga själ jag är kunde jag ju inte motstå det begäret.
Så låg vi då där vi två å myste så pälshåren rykte.. men vad gör man inte för å få lite mys. Lång stund blev d förståss inte efter en liiiten stund var det slut på myset och ett uppfodrande avgrundsvrål hördes ur monstrets hals det lät ungefär som om han skrek: MAAAAAAAAAAAAAT och det nu på stubinen!
Så uppstigning och giv akt va d som gällde. Ledbruten å stel i nacken drog ja mina halvt om halvt förlamade ben efter mej ut i köket och fyllde upp med råge två skålar mat. Vilket man skulle tycka att få kattskrället att bli tyst. Joo just ja.. visserligen tyst så länge han tuggade men d tog inte lång stund. Sen var arian igång igen, stapplade mej efter eländet och tröck mödosamt ner handtaget på dörren. Ut i friska luften me dej. I samma sekund kastar ja en trött och urvattnad blick på gräsmattan. Ingen större förändring från i går lika vitt med enda skillnaden att ida var snöstormen borta. Lite glädjande iaf.
En trögflytande massa av söndag drog förbi. Inget hände, inget man kände.. nada! Totalt värdelös dag, kunde lika gärna sovit bort den.
Krama varann och som vanligt sköt om varandra.
Primitivt ikväll
Kanske ett drömläge för många men inte för mej, iaf inte ikväll. Snön har vräkt ner som om alla himlens portar stod vidöppna. Kanske den vi kallar Gud hade vårstädning, och i så fall hade han d mer än lovligt dammigt där uppe bland molnen.
Att köra bil var en upplevelse i sej och ett mer lr mindre livsfarligt uppdrag denna kväll. Tanken svävar förbi, jag skulle aldrig ha släppt taget om tangentbordet ikväll. Innerst inne visste den smartare andra halvan av mej att det vore ett alltför farligt uppdrag.
Hur som helst så drog ja på sjumila stövlarna och stövlade ut i detta vita elände. Motsträvigt lydde mina ludna ben min hjärnas järnvilja att ge sej ut i detta vita öde landskap. Dom små grå grälade sinsemellan om huruvida detta spektakel var idiotiskt lr bara fruktansvärt dumdristigt äventyr... Emedan dessa grå grälade hann jag sätta mej in i åbäket till trilla och vrida om nyckeln och få en rejäl kalldusch av vit klibbig och fruktansvärt kall slush puppie över mej. Förbannade dom där envisa torkarbladens enorma vilja att föra undan driva som bildats på framrutan och förbannade min otroliga dumhet att ha dörren öppen halvt sittandes utanför bilen. Ett förehavande jag inte rekomenderar nån att apa efter.
Men innan dom grå hunnit komma överens om vad som vore bäst att göra i denna situation hade jag backat ut bilen och var halvvägs bort från mitt hus. Totalt ovetandes om att detta bara var början på en som det känndes oändligt lång resa. Det som i normal fall tar typ sju minuter på sin höjd tog nu mer än tjugo minuter.. Vet nån hur många svordommar det får plats på tjugo minuter?? Så många att jag totalt tappade räkningen.. kanske inte på grund av min dåliga kunskap i matematikens värld utan mer för mina krokiga fingrar höll ratten i ett mer krampaktigt tag än jag tidigare höll tangentbordet.
Jag sitter här ännu efter ca två timmar och förundras över att jag fortfarande lever. Denna mardrömslika resa vill jag aldrig mer uppleva. Men i svaga sekunder tror jag nästan att jag trots allt jag är död. Ingen normal männska borde ha överlevt den persen att framföra ett fordon i ett tillstånd av väglag som närmast kan liknas vid såpa och en skvätt vatten.. Att vrida en millimeter på ratten betydde tvär sväng så håll i hatten och ratten tungan rätt i mun och be till va f-n man nu tror på om det så bara e jultomten.. En tur och retur resan som rimligen skulle ta max en kvart inklusive inhämtning av barn tog en fcking timme. Sjöblöt av svett och med skakningar som en asp i höststorm parkerade jag kärra så åter på gården.. Stor suck av lättnad lät sej höras både uppifrån och lite nerifrån.. men fartraden slapp jag iaf..
Men vem är nu den skyldige till denna eländiga slush puppie värld? Lr har Moder Natur fått totalt utflippat spel. Vad har vi små ynkliga varelser här på jorden gjort för att reta gallfeber på henne? Visst ok ja e den första att erkänna.. jag döda med kraft två äckliga åttbenta små kräk på en och samma dag.. Monster som invaderar mitt hem och min borg. Dom vet inte vad dom gör när dom hälsar på hos mordiska mej inte. För om det finns nåt ja avskyr så e d spindlar och för att inte tala om dom där vidrigt äckliga parasiterande fullkomligt meningslösa äckeldjuren fästingar. Dom som e mer egotrippade än den mest egotrippade människan, dom lever ju bara för sitt eget höga nöjes skull. Varför uppfinner skaparen nåt så meningslöst?
Kanske är det delar som blev över i mekanolådan och som bara skruvades ihop.. ja inte vet jag, men meningslösa och vidriga är dom iaf.
Har suttit här i mörkret dom senaste tre-fyra timmarna och bara väntat på att få ljus i mitt hus igen.. och så plötsligt sken hela huset upp. Dagens enda lyckostund måste ja säga.
Läget ikväll skulle ju kunnat vara annorlunda, jag skulle ju ha kunnat suttit i soffan och myst me nån mysig individ men icke.. Jag hade t o m kunnat bjudit in nån mysis till sängen och roat oss me nåt spännande i denna mörklagda kväll. Ett drömläge för mys å pys i hemmets lugna vrå me lite tända ljus och kanske lite vin lr vatten.. men nej som vanligt blev det inget av med det. Man börjar bli van. Man grämer sej inte längre. Man finner sej idet helt enkelt.
Och jag är inte den dom väntar i evighet.. har man satt sin sista potatis så har man..
Gonatt nu allihop och om vi hoppas riktigt mkt allihop så ska nog den eländiga smaklösa slush puppien vara borta imorron. För den kom ju smaklös och trist.
Att köra bil var en upplevelse i sej och ett mer lr mindre livsfarligt uppdrag denna kväll. Tanken svävar förbi, jag skulle aldrig ha släppt taget om tangentbordet ikväll. Innerst inne visste den smartare andra halvan av mej att det vore ett alltför farligt uppdrag.
Hur som helst så drog ja på sjumila stövlarna och stövlade ut i detta vita elände. Motsträvigt lydde mina ludna ben min hjärnas järnvilja att ge sej ut i detta vita öde landskap. Dom små grå grälade sinsemellan om huruvida detta spektakel var idiotiskt lr bara fruktansvärt dumdristigt äventyr... Emedan dessa grå grälade hann jag sätta mej in i åbäket till trilla och vrida om nyckeln och få en rejäl kalldusch av vit klibbig och fruktansvärt kall slush puppie över mej. Förbannade dom där envisa torkarbladens enorma vilja att föra undan driva som bildats på framrutan och förbannade min otroliga dumhet att ha dörren öppen halvt sittandes utanför bilen. Ett förehavande jag inte rekomenderar nån att apa efter.
Men innan dom grå hunnit komma överens om vad som vore bäst att göra i denna situation hade jag backat ut bilen och var halvvägs bort från mitt hus. Totalt ovetandes om att detta bara var början på en som det känndes oändligt lång resa. Det som i normal fall tar typ sju minuter på sin höjd tog nu mer än tjugo minuter.. Vet nån hur många svordommar det får plats på tjugo minuter?? Så många att jag totalt tappade räkningen.. kanske inte på grund av min dåliga kunskap i matematikens värld utan mer för mina krokiga fingrar höll ratten i ett mer krampaktigt tag än jag tidigare höll tangentbordet.
Jag sitter här ännu efter ca två timmar och förundras över att jag fortfarande lever. Denna mardrömslika resa vill jag aldrig mer uppleva. Men i svaga sekunder tror jag nästan att jag trots allt jag är död. Ingen normal männska borde ha överlevt den persen att framföra ett fordon i ett tillstånd av väglag som närmast kan liknas vid såpa och en skvätt vatten.. Att vrida en millimeter på ratten betydde tvär sväng så håll i hatten och ratten tungan rätt i mun och be till va f-n man nu tror på om det så bara e jultomten.. En tur och retur resan som rimligen skulle ta max en kvart inklusive inhämtning av barn tog en fcking timme. Sjöblöt av svett och med skakningar som en asp i höststorm parkerade jag kärra så åter på gården.. Stor suck av lättnad lät sej höras både uppifrån och lite nerifrån.. men fartraden slapp jag iaf..
Men vem är nu den skyldige till denna eländiga slush puppie värld? Lr har Moder Natur fått totalt utflippat spel. Vad har vi små ynkliga varelser här på jorden gjort för att reta gallfeber på henne? Visst ok ja e den första att erkänna.. jag döda med kraft två äckliga åttbenta små kräk på en och samma dag.. Monster som invaderar mitt hem och min borg. Dom vet inte vad dom gör när dom hälsar på hos mordiska mej inte. För om det finns nåt ja avskyr så e d spindlar och för att inte tala om dom där vidrigt äckliga parasiterande fullkomligt meningslösa äckeldjuren fästingar. Dom som e mer egotrippade än den mest egotrippade människan, dom lever ju bara för sitt eget höga nöjes skull. Varför uppfinner skaparen nåt så meningslöst?
Kanske är det delar som blev över i mekanolådan och som bara skruvades ihop.. ja inte vet jag, men meningslösa och vidriga är dom iaf.
Har suttit här i mörkret dom senaste tre-fyra timmarna och bara väntat på att få ljus i mitt hus igen.. och så plötsligt sken hela huset upp. Dagens enda lyckostund måste ja säga.
Läget ikväll skulle ju kunnat vara annorlunda, jag skulle ju ha kunnat suttit i soffan och myst me nån mysig individ men icke.. Jag hade t o m kunnat bjudit in nån mysis till sängen och roat oss me nåt spännande i denna mörklagda kväll. Ett drömläge för mys å pys i hemmets lugna vrå me lite tända ljus och kanske lite vin lr vatten.. men nej som vanligt blev det inget av med det. Man börjar bli van. Man grämer sej inte längre. Man finner sej idet helt enkelt.
Och jag är inte den dom väntar i evighet.. har man satt sin sista potatis så har man..
Gonatt nu allihop och om vi hoppas riktigt mkt allihop så ska nog den eländiga smaklösa slush puppien vara borta imorron. För den kom ju smaklös och trist.
Krama om varann och ta hand om varann
Vart i h-vete tog våren/sommaren vägen??
Åter vaknar man och stirrar fånigt yrvaket ut genom fönsterrutan efter sin skönhets sömn. Idag blev d verkligen inte nån tjurrusning ur sängen.. Mer ett sirapssegt uppstigande på iskallt golv, tänker lite surt hur faen kunde ja låta fönstret stå på glänt.. Rätar ut min förvridna kropp i min fulla längd blänger in i spegeln, kväver ett avgrundsvrål. Skönhetssömn?? Jooo pyttsan! Ett spökliknande groteskt svullet fejs är vad jag ser, rödsprängda ögon. Funderar ett snabbt ögonblick på om jag tog en pubvända igår? Kommer snabbt underfund med att så va inte fallet. Vadan då denna tragiska uppenbarelse? Joo det räcker me att snabbt kasta en blick ut på grannens gård.. Allt å då menar jag allt, är täckt av tt tjockt lager vitt äckligt kallt slibbigt slush puppie aktigt snölager!! Hur faen gick d till??
Släpper ut kattmonstren och passar på att ta en smakbit av puppien upptäcker till mitt förtret att den kom smaklös idag oxå. Hade ju vart lite roligare om den vart typ grön å smakat krusbär..
Just nu sitter jag här och håller mej krampaktigt fast i tangentbordet för att inte slitas med i dom rytande stormvindarna som drar runt och nästan tvärs igenom huset. Alltså.. stackars blommor, skulle inte vilja vara en gullviva idag alltså..
Blundar å drömmer mej en vecka tbx, när ja hängde och slängde i min underbara transportabla hängmatta i minst + 20 grader och full sol, men den känsla är det svårt att återuppleva hur hårt ja än anstränger mina grå celler på övervåningen. Man kan inte tro det är sant full sommar ena helgen nästan så man kunde badat å så denna helg är det bara till å ta fram skidorna lr skotern om man haft en sån å tagit en sväng.. Nej det skulle ja inte ha gjort alldeles för mkt hundväder för det. Sängen lockar och pockar inbjuder till ett betydligt mer trivsamt mys än trägårdsysslorna just nu..
Men jag vågar banne mej inte slita mina krokiga fingrar från tangentbordet. Läget är just nu som för Alice i underlandet.. risk för att dras med till nån konstig articifiell värld, med djur som har mänskliga drag.. Vad gick den författaren på för skrämmande drog tro?? Starka grejer måste d iaf ha varit.. för vem har den fantasikapaciteten i normala fall?
Nu ska jag göra nåt riktigt farligt.. släppa greppet om tangentbordet och se vart stormvindarna tar mej, rapporterar senare om tillfälle ges om min häpnadsväckande modighets resa.. Kommer ja inte tbx så vet ni: Att jag kom till underlandet lr iaf nåt liknande.. kanske ska ta me ett paraply, funka ju för Mary Poppins.
Tjoflöjt på er, greppar mitt rödvitrandiga paraply och släpper kramptaget om tangentbordet NU!!
Släpper ut kattmonstren och passar på att ta en smakbit av puppien upptäcker till mitt förtret att den kom smaklös idag oxå. Hade ju vart lite roligare om den vart typ grön å smakat krusbär..
Just nu sitter jag här och håller mej krampaktigt fast i tangentbordet för att inte slitas med i dom rytande stormvindarna som drar runt och nästan tvärs igenom huset. Alltså.. stackars blommor, skulle inte vilja vara en gullviva idag alltså..
Blundar å drömmer mej en vecka tbx, när ja hängde och slängde i min underbara transportabla hängmatta i minst + 20 grader och full sol, men den känsla är det svårt att återuppleva hur hårt ja än anstränger mina grå celler på övervåningen. Man kan inte tro det är sant full sommar ena helgen nästan så man kunde badat å så denna helg är det bara till å ta fram skidorna lr skotern om man haft en sån å tagit en sväng.. Nej det skulle ja inte ha gjort alldeles för mkt hundväder för det. Sängen lockar och pockar inbjuder till ett betydligt mer trivsamt mys än trägårdsysslorna just nu..
Men jag vågar banne mej inte slita mina krokiga fingrar från tangentbordet. Läget är just nu som för Alice i underlandet.. risk för att dras med till nån konstig articifiell värld, med djur som har mänskliga drag.. Vad gick den författaren på för skrämmande drog tro?? Starka grejer måste d iaf ha varit.. för vem har den fantasikapaciteten i normala fall?
Nu ska jag göra nåt riktigt farligt.. släppa greppet om tangentbordet och se vart stormvindarna tar mej, rapporterar senare om tillfälle ges om min häpnadsväckande modighets resa.. Kommer ja inte tbx så vet ni: Att jag kom till underlandet lr iaf nåt liknande.. kanske ska ta me ett paraply, funka ju för Mary Poppins.
Tjoflöjt på er, greppar mitt rödvitrandiga paraply och släpper kramptaget om tangentbordet NU!!
Men glöm för den delen inte att krama varandra.
Funderingar i regnet!
Ett par stillsamma funderingar i regnvädret.. för det första vem f-n stal solen och vart gömmer han/hon den? Har suttit här och funderat på var man kan gömma en sol utan att den syns liksom.. den är ju trots allt ganska strålande. Kanske kan man stoppa in den i en svart sopsäck och knyta i hop? Men nej den teorin funkar nog inte iaf inte så länge, solen är ju som alla vet många grader varm och plast tycker inte speciellt mkt om värme iaf inte sån hetta som solen faktiskt kan leverera.
En annan teori e att man stänger in den i ett kassavalv som sedemera transporteras ner djup i nåt gammalt gruvschakt den teorin kan ju faktiskt fungera. Om det nu inte var för att solen e så glödhet behövs en jädra till grilltång om man ska lyckas plocka ner solen från himlavalvet och pilla in den i ett gigantiskt kassavalv och en hlvetisk stor å stark truck för transport ner i urberget. Jaa inte vet jag hur den lilla kleptomanen lyckades men lyckats har han lr hon iaf gjort, för faktum är att ja inte sett solen på ett bra tag nu. Om jag får tag i den klåparen ikväll så ska han/hon få sina sillar riktig välstekta det lovar jag. Jag bara MÅSTE få sooool snart.
Men är det däremot som alla lärda påstår att solen faktiskt alltid lyser ovan molnen även om det regnar. Varför torkar inte solen då upp allt jkla regn och förvandlar det till moln bara, moln som inte läcker likt en dyblöt yllevante?
Eftersom regnväder är så ini bomben trista och man e trött som en vissnad tulpan så sitter man lr mer kanske halvligger man i stolen och låter tankar och funderingar snurra fritt som en spinnrock. Man slölyssnar lite på tvn, har ni nånsin tänkt på hur totalt urbota sjuka och dumma en del reklaminslag är iaf om man inte ser bilderna utan bara lyssnar. Prova lr kanske gör det till ett litet fredagsnöje..
Vänder min nuna mot fönstret och konstaterar att det fortfarande regnar precis som det gjort dom senaste 14 timmarna. Det var lite mer spännande i morse men dock inte mer upplyftande. Här ligger man och sover sin skönhets sömn totalt försvarslös och intet ont anande och så slår man upp sina klarblå OCH vad upptäcker man inte.. JOOOO det SNÖAR!!! och inte direkt på smått vis heller. SUCK! Jag som inte direkt älskar mornar annars heller tvingas vakna till denna katastrof. Helst av allt hade ja dragit täcket över mitt blonda hårsvall igen och fortsatt min skönhets sömn och kanske även fått mej lite mer skönhet ist för detta förvridna ansikte av vrede och hjälplöshet. Fragdatuggningens första stickande pirrningar känndes efter ett par millisekunder.. Svalde hårt en siså där 500 ggr innan fragdakänslan sakta drog sej tillbaka till sitt grottliknande gömställe djup i min nedre del av magen.
Djupandning och sen en tjurrusning upp ur sängen, lika bra att se livet från den hårda sidan idag tänkte jag. Någon sa en gång lr kanske sjöng en gång: I never promissed You a rosegarden.. Den lilla rackaren hade faen i mej rätt.. livet är mer som ett vildvuxet brännässlestånd i kubik.
Börjar det dåligt måste d väl ändå sluta lyckligt tänkte jag som den enda possitiva tanken som kom för mej idag. Men icke.. regnet har typ öst ner mer lr minder hela dan och ibland blandat sej me nån sorts slush puppie aktig färglös sörja helt utan smak. Kunde väl ha kommit i jordgubb lr choklad iaf..
Som grädde på moset fick man spendera merparten av kvällen i sin ensamhet, lämnad ensam hemma. Bara tvn och datorn som enda sällskap. OCH hur många intressanta program fanns det ikväll då och hur många vänner hade nån lust att tillbringa sin tid vid dator? Nada, noll, zero, totalt jkla öde både i tvn och i datorn. Så kvällen har varit fullständig öken! Men det värsta av allt idag var iaf att solen inte kom fram!!
Nu ska jag snart kila in till min goa stora tomma säng och göra en djupdykning inunder mitt mumsiga kalla täcke och tillbringa min skönhetssömn i total ensamhet igen...
Men ska man klaga? Nope! Som enda något possitiva sak idag så kan man väl säga att d här me att tvingas sova själv trots allt har lite possitiva sidor oxå. Jag kan fjärta hur mkt jag vill utan att nån stör sej lr tuppar av pga dom aromatiska dofterna, jag kan snarka så högt och så mkt jag vill utan att sängkompisen får ligga och vrida sej med hörselkåpor i oändlig tid utan att kunna sova. Jag kan vräka och fläka ut mej i min fulla längd åt alla håll i sängen utan att störa nån OCH jag kan snurra in mej som en kåldolme i två täcken utan att ge nån annan köldskador på tårna lr nån annan ädel del sen har jag alla fyra kuddarna till mitt förfogande.
Det verkar ju finns rätt mkt att glädja sej åt trots allt idag. Jag ska nog sluta fundera på hur man gör en hängsnara lr hur man begår harakiri lr va sjutton d nu heter. Det man inte kan ska man inte hålla på med har jag lärt mej.. en förvisso god lärdom som jag har användning av.. iaf just ikväll.
Är lite som min stora guru sa idag när jag ifrågasatte varför det är nödvändigt att veta hur mkt pi är!! Det är 3.14 lite lätt avrundat. Vad ska jag med den värdelösa vetskapen till? Jooo sa min stora guru när du helt plötsligt står där och behöver räkna ut cirklen diameter i ett livsavgörande läge då gäller det att veta vad pi är!! Jaa tänkte jag å när faen ska en cirkel vara livsavgörande för mej?? Tja det vet man ju aldrig.. en vacker dag lr möjligen en snöig dag kan jag behöva den vetskapen.. ska vänta på den dan min nya livsuppgift...
En annan teori e att man stänger in den i ett kassavalv som sedemera transporteras ner djup i nåt gammalt gruvschakt den teorin kan ju faktiskt fungera. Om det nu inte var för att solen e så glödhet behövs en jädra till grilltång om man ska lyckas plocka ner solen från himlavalvet och pilla in den i ett gigantiskt kassavalv och en hlvetisk stor å stark truck för transport ner i urberget. Jaa inte vet jag hur den lilla kleptomanen lyckades men lyckats har han lr hon iaf gjort, för faktum är att ja inte sett solen på ett bra tag nu. Om jag får tag i den klåparen ikväll så ska han/hon få sina sillar riktig välstekta det lovar jag. Jag bara MÅSTE få sooool snart.
Men är det däremot som alla lärda påstår att solen faktiskt alltid lyser ovan molnen även om det regnar. Varför torkar inte solen då upp allt jkla regn och förvandlar det till moln bara, moln som inte läcker likt en dyblöt yllevante?
Eftersom regnväder är så ini bomben trista och man e trött som en vissnad tulpan så sitter man lr mer kanske halvligger man i stolen och låter tankar och funderingar snurra fritt som en spinnrock. Man slölyssnar lite på tvn, har ni nånsin tänkt på hur totalt urbota sjuka och dumma en del reklaminslag är iaf om man inte ser bilderna utan bara lyssnar. Prova lr kanske gör det till ett litet fredagsnöje..
Vänder min nuna mot fönstret och konstaterar att det fortfarande regnar precis som det gjort dom senaste 14 timmarna. Det var lite mer spännande i morse men dock inte mer upplyftande. Här ligger man och sover sin skönhets sömn totalt försvarslös och intet ont anande och så slår man upp sina klarblå OCH vad upptäcker man inte.. JOOOO det SNÖAR!!! och inte direkt på smått vis heller. SUCK! Jag som inte direkt älskar mornar annars heller tvingas vakna till denna katastrof. Helst av allt hade ja dragit täcket över mitt blonda hårsvall igen och fortsatt min skönhets sömn och kanske även fått mej lite mer skönhet ist för detta förvridna ansikte av vrede och hjälplöshet. Fragdatuggningens första stickande pirrningar känndes efter ett par millisekunder.. Svalde hårt en siså där 500 ggr innan fragdakänslan sakta drog sej tillbaka till sitt grottliknande gömställe djup i min nedre del av magen.
Djupandning och sen en tjurrusning upp ur sängen, lika bra att se livet från den hårda sidan idag tänkte jag. Någon sa en gång lr kanske sjöng en gång: I never promissed You a rosegarden.. Den lilla rackaren hade faen i mej rätt.. livet är mer som ett vildvuxet brännässlestånd i kubik.
Börjar det dåligt måste d väl ändå sluta lyckligt tänkte jag som den enda possitiva tanken som kom för mej idag. Men icke.. regnet har typ öst ner mer lr minder hela dan och ibland blandat sej me nån sorts slush puppie aktig färglös sörja helt utan smak. Kunde väl ha kommit i jordgubb lr choklad iaf..
Som grädde på moset fick man spendera merparten av kvällen i sin ensamhet, lämnad ensam hemma. Bara tvn och datorn som enda sällskap. OCH hur många intressanta program fanns det ikväll då och hur många vänner hade nån lust att tillbringa sin tid vid dator? Nada, noll, zero, totalt jkla öde både i tvn och i datorn. Så kvällen har varit fullständig öken! Men det värsta av allt idag var iaf att solen inte kom fram!!
Nu ska jag snart kila in till min goa stora tomma säng och göra en djupdykning inunder mitt mumsiga kalla täcke och tillbringa min skönhetssömn i total ensamhet igen...
Men ska man klaga? Nope! Som enda något possitiva sak idag så kan man väl säga att d här me att tvingas sova själv trots allt har lite possitiva sidor oxå. Jag kan fjärta hur mkt jag vill utan att nån stör sej lr tuppar av pga dom aromatiska dofterna, jag kan snarka så högt och så mkt jag vill utan att sängkompisen får ligga och vrida sej med hörselkåpor i oändlig tid utan att kunna sova. Jag kan vräka och fläka ut mej i min fulla längd åt alla håll i sängen utan att störa nån OCH jag kan snurra in mej som en kåldolme i två täcken utan att ge nån annan köldskador på tårna lr nån annan ädel del sen har jag alla fyra kuddarna till mitt förfogande.
Det verkar ju finns rätt mkt att glädja sej åt trots allt idag. Jag ska nog sluta fundera på hur man gör en hängsnara lr hur man begår harakiri lr va sjutton d nu heter. Det man inte kan ska man inte hålla på med har jag lärt mej.. en förvisso god lärdom som jag har användning av.. iaf just ikväll.
Är lite som min stora guru sa idag när jag ifrågasatte varför det är nödvändigt att veta hur mkt pi är!! Det är 3.14 lite lätt avrundat. Vad ska jag med den värdelösa vetskapen till? Jooo sa min stora guru när du helt plötsligt står där och behöver räkna ut cirklen diameter i ett livsavgörande läge då gäller det att veta vad pi är!! Jaa tänkte jag å när faen ska en cirkel vara livsavgörande för mej?? Tja det vet man ju aldrig.. en vacker dag lr möjligen en snöig dag kan jag behöva den vetskapen.. ska vänta på den dan min nya livsuppgift...
Gonatt nu allihop och glöm inte bort att krama om varandra.
Hej, längesen!!
Nu var det ett tag sen jag satt här å kladda ner lite svammel..
Det har inte hänt ett jvla smack på sista tiden.. bara jobb å jobb. Joo förresten ikväll var d lite roligt som hände iaf.. Final i bowlingen här Björfighten.. ett antal lag hade tagit sej till finalen.. och däribland mitt nya favoritlag.. så det måste man ju bara ner och heja fram mot segern tänkte jag.. sagt å gjort så samla jag ihop en mindre klunga lika bowlingintresserade som jag och dom e minst lika oinvigda i bowlingens sköna natur som jag, men va gör det bara man har kul? Hur som helst så packade vi ihop oss i min superba bil och drog ner.. Till att börja med gick d väl inte allt för bra för laget men det lossnade och strikarna kom både en två å tre på raken sen blev d en liten formsvacka igen mot slutet. Vilket gjorde att laget tyvärr blev snuvade nästan på målsnöret på segern. Men väl en hedrande tredje plats är inte heller att fördöma.. Grattis till den iaf, ni kom ju inte sist iaf grabbar.. :-P så deppa inte.
Det har inte hänt ett jvla smack på sista tiden.. bara jobb å jobb. Joo förresten ikväll var d lite roligt som hände iaf.. Final i bowlingen här Björfighten.. ett antal lag hade tagit sej till finalen.. och däribland mitt nya favoritlag.. så det måste man ju bara ner och heja fram mot segern tänkte jag.. sagt å gjort så samla jag ihop en mindre klunga lika bowlingintresserade som jag och dom e minst lika oinvigda i bowlingens sköna natur som jag, men va gör det bara man har kul? Hur som helst så packade vi ihop oss i min superba bil och drog ner.. Till att börja med gick d väl inte allt för bra för laget men det lossnade och strikarna kom både en två å tre på raken sen blev d en liten formsvacka igen mot slutet. Vilket gjorde att laget tyvärr blev snuvade nästan på målsnöret på segern. Men väl en hedrande tredje plats är inte heller att fördöma.. Grattis till den iaf, ni kom ju inte sist iaf grabbar.. :-P så deppa inte.
Regn..
Aldrig är man nöjd.. joo igår va ja rätt nöjd me livet, solen kom och det var kanonskönt på em, och jag lyckades fixa till min altan nu fattas bara blommor, både hängande och klängande och höga och låga så ska nog altanen bli precis så där pysmysig som jag planerat halva vintern. Hängstolen satt redan på plats, damma av trägårdsbordet piska dynor till stolarna och ställde upp favoriten min transportabla hängmatta. Bästa köp!! Hur jkla superbra som helst, bara vika ihop å ta under armen å placera precis där man behöver den. Ska införskaffa ett par till så kan man ha dom me i tältet om man får för sej att åka å tälta. Satt på altanen och njöt efter ett slitsamt städpass av den samma. Mkt nöjd!
Och så vaknar man upp på majs första dag... och det regnar, gissa om ja kännde mej lurad. Klarnar upp mellan skurarna men när det regnar regnar det med besked.. Faktum är att solen skiner till i bland fast det regnar så det ser rätt ljust ut för bättre väder så småningom.. Bara att hålla tummarna att helgen blir bättre så ja kan sitta där ute och bara slappa och njuta.
Nu ska vi ta oss en biltur och spana in omgivningarna ett möjligt besök är kalkstensbrottet som blivit ett hett utflyktsmål, inte för att jag vet varför.. bara ett stenbrott me en massa sten och vatten i.. men men va gör man inte för sina kära barn..
Och så vaknar man upp på majs första dag... och det regnar, gissa om ja kännde mej lurad. Klarnar upp mellan skurarna men när det regnar regnar det med besked.. Faktum är att solen skiner till i bland fast det regnar så det ser rätt ljust ut för bättre väder så småningom.. Bara att hålla tummarna att helgen blir bättre så ja kan sitta där ute och bara slappa och njuta.
Nu ska vi ta oss en biltur och spana in omgivningarna ett möjligt besök är kalkstensbrottet som blivit ett hett utflyktsmål, inte för att jag vet varför.. bara ett stenbrott me en massa sten och vatten i.. men men va gör man inte för sina kära barn..
Kramar till alla och en önskan om att alla får sol och värme
