Torsdag
Ännu en vecka som gått.. tiden lider och jag med den..
Börjar hamna i nån svacka igen känns det som, i början av veckan var jag på topphumör känndes som livet lekte och allt gick min väg, men nu börjar jag tro att lyckan vänt.
Det mesta känns urjobbigt och trist, ingen lust för nåt egentligen. Tog mej i kragen idag och tvingade mej själv mer lr mindre att börja röja upp i dotterns rum, möblerade om och plockade i både skrot och bra saker. Mkt åkte i soporna oxå vilket ju va bra. Men själva glöden att göra det fint och mysigt där inne ville liksom inte infinna sej. Allt var under självtvång.
Vet inte varför det är så här just nu, lr jo det vet jag kanske. Jag behöver få lite respons och inspiration, någon som puffar på mej och som ger mej lite kredits för det jag gör. Jag har så mkt känslor lr vad man ska kalla det inom mej som vill ut men jag har ingen som jag kan kasta det till.. Tankar och funderingar snurrar runt igen, det är så mkt jag vill med mitt liv, det som iaf återstår av det. Har ju mer lr mindre kastat bort bra många år nu på att inte få ut nåt av mitt liv, gått som i dvala och inte brytt mej så mkt om att förverkliga mina drömmar och önskningar. Hållit mej för mej själv som en eremit, levt för mina barn helt och hållet. Nu vill jag verkligen ut ur mitt skal och känna på livet igen. Prova saker förverkliga förhoppningar, söka efter den totala lyckan.
Men vad är lycka och var finns den?
Visserlig smög jag ut ur mitt skal ett tag lite då och då, fick blodad tand för livet och allt det roliga som finns att ta sej för, men så var det som om nån slog mej på fingrarna och jag kröp tillbaka in och stängde igen. Nu gläntar jag knappt på skalet mer men längtan finns där så ini h-vete stark. Men orken att lyfta upp locket och komma ut finns inte. En sida av mej är fullkommligt nöjd med det men den andra sidan av mej skriker och gormar, slåss och går på för att jag ska rycka upp mej och ta mej ut igen.
Men det finns inget som riktigt lockar ut mej just nu, jag trodde jag hade nåt som skulle hålla mej uppe och ute men det verkar som om det är borta. Jag vet inte men på något vis här jag känslan av att det är kört. Känslan har ju visserligen smygit sej på lite då och då under en tid, kanske är det därför som jag åter krupit in i mitt skal och gömt mej igen.
På nåt vis känns det som om man blivit lurad på konfekten, men jag hoppas sannerligen att det inte är så. Om det är nåt jag lärt mej så är det att vara observant på små förändringar hos andra. Tyvärr så gör det ju att man på ett sätt blir lite "schitzofren" man ser spöken till å med på ljusa dan. Förstorar upp minsta detalj som andra inte ens skulle ha lagt märke till. Alla sinnen är på helspänn, minsta lilla avvikelse i andras beteenden får en att inbilla sej konstiga och oftast totalt galna anledningar.
Nej man måste nog åka härifrån ett tag, träffa andra människor och få nya intryck. Kanske till å med hitta kärleken... Kanske är det som jag mest av allt behöver, ömhet, närhet och en känsla av kärlek. Visst skulle det liva upp mej en aning, att få bli så där himla stormande förälskad igen. Mmmm så är det nog, jag måste helt enkelt ut och hitta den där Mr. Right. Men i mitt liv finns just ingen plats för en Mr. Right.. lr joo det gör det väl. Man får prioritera helt enkelt.
Gash.. om "min Gun" bara kunde vara här.. längtar ibland så det värker efter en kram och lite mys med honom. Men jag tror lr inbillar mej iaf att han inte längre vill.. fast nåt säger mej att han vill. Jag slits mellan vad jag tror och vad jag vill att det ska vara. Men som sagt den eld som brann för honom för ett tag sen, har falnat, först ner till glöd och nu är det nästan bara askan kvar. Men den kan få liv igen om bara det blåstes lite lätt på den. Men jag vet inte om jag vill att den blossar upp igen, den kommer ändå inte att överleva. Obesvarad kärlek lever inte länge. Men en dag ska jag säkert hitta någon som får mitt hjärta att brinna länge och ett hjärta som jag sätter eld på..
Nää nu ska jag sova, för imorron blir det jobba igen och hela helgen med för den delen. Ngra dagar då jag inte behöver tänka och fundera, finns inte tid och ork att engagera sej i nåt annat än att jobba och det är visserligen jvla skönt ibland.
Men jag måste försöka ta mej ut ur mitt skal snart innan jag blir instängd här igen, det vill jag inte så jag kommer kämpa emot.
Börjar hamna i nån svacka igen känns det som, i början av veckan var jag på topphumör känndes som livet lekte och allt gick min väg, men nu börjar jag tro att lyckan vänt.
Det mesta känns urjobbigt och trist, ingen lust för nåt egentligen. Tog mej i kragen idag och tvingade mej själv mer lr mindre att börja röja upp i dotterns rum, möblerade om och plockade i både skrot och bra saker. Mkt åkte i soporna oxå vilket ju va bra. Men själva glöden att göra det fint och mysigt där inne ville liksom inte infinna sej. Allt var under självtvång.
Vet inte varför det är så här just nu, lr jo det vet jag kanske. Jag behöver få lite respons och inspiration, någon som puffar på mej och som ger mej lite kredits för det jag gör. Jag har så mkt känslor lr vad man ska kalla det inom mej som vill ut men jag har ingen som jag kan kasta det till.. Tankar och funderingar snurrar runt igen, det är så mkt jag vill med mitt liv, det som iaf återstår av det. Har ju mer lr mindre kastat bort bra många år nu på att inte få ut nåt av mitt liv, gått som i dvala och inte brytt mej så mkt om att förverkliga mina drömmar och önskningar. Hållit mej för mej själv som en eremit, levt för mina barn helt och hållet. Nu vill jag verkligen ut ur mitt skal och känna på livet igen. Prova saker förverkliga förhoppningar, söka efter den totala lyckan.
Men vad är lycka och var finns den?
Visserlig smög jag ut ur mitt skal ett tag lite då och då, fick blodad tand för livet och allt det roliga som finns att ta sej för, men så var det som om nån slog mej på fingrarna och jag kröp tillbaka in och stängde igen. Nu gläntar jag knappt på skalet mer men längtan finns där så ini h-vete stark. Men orken att lyfta upp locket och komma ut finns inte. En sida av mej är fullkommligt nöjd med det men den andra sidan av mej skriker och gormar, slåss och går på för att jag ska rycka upp mej och ta mej ut igen.
Men det finns inget som riktigt lockar ut mej just nu, jag trodde jag hade nåt som skulle hålla mej uppe och ute men det verkar som om det är borta. Jag vet inte men på något vis här jag känslan av att det är kört. Känslan har ju visserligen smygit sej på lite då och då under en tid, kanske är det därför som jag åter krupit in i mitt skal och gömt mej igen.
På nåt vis känns det som om man blivit lurad på konfekten, men jag hoppas sannerligen att det inte är så. Om det är nåt jag lärt mej så är det att vara observant på små förändringar hos andra. Tyvärr så gör det ju att man på ett sätt blir lite "schitzofren" man ser spöken till å med på ljusa dan. Förstorar upp minsta detalj som andra inte ens skulle ha lagt märke till. Alla sinnen är på helspänn, minsta lilla avvikelse i andras beteenden får en att inbilla sej konstiga och oftast totalt galna anledningar.
Nej man måste nog åka härifrån ett tag, träffa andra människor och få nya intryck. Kanske till å med hitta kärleken... Kanske är det som jag mest av allt behöver, ömhet, närhet och en känsla av kärlek. Visst skulle det liva upp mej en aning, att få bli så där himla stormande förälskad igen. Mmmm så är det nog, jag måste helt enkelt ut och hitta den där Mr. Right. Men i mitt liv finns just ingen plats för en Mr. Right.. lr joo det gör det väl. Man får prioritera helt enkelt.
Gash.. om "min Gun" bara kunde vara här.. längtar ibland så det värker efter en kram och lite mys med honom. Men jag tror lr inbillar mej iaf att han inte längre vill.. fast nåt säger mej att han vill. Jag slits mellan vad jag tror och vad jag vill att det ska vara. Men som sagt den eld som brann för honom för ett tag sen, har falnat, först ner till glöd och nu är det nästan bara askan kvar. Men den kan få liv igen om bara det blåstes lite lätt på den. Men jag vet inte om jag vill att den blossar upp igen, den kommer ändå inte att överleva. Obesvarad kärlek lever inte länge. Men en dag ska jag säkert hitta någon som får mitt hjärta att brinna länge och ett hjärta som jag sätter eld på..
Nää nu ska jag sova, för imorron blir det jobba igen och hela helgen med för den delen. Ngra dagar då jag inte behöver tänka och fundera, finns inte tid och ork att engagera sej i nåt annat än att jobba och det är visserligen jvla skönt ibland.
Men jag måste försöka ta mej ut ur mitt skal snart innan jag blir instängd här igen, det vill jag inte så jag kommer kämpa emot.
Kram på er och glöm inte bort att krama om varandra och ta vara på varandra.
Överfölls av en längtan..
.. till skogen och vår stuga. Full sol och perfekt vårvinter väder med bara nån enstaka minusgrad. Och jag är full av tristess och en obeskrivlig längtan bort från vardagen. Stort behov av harmoni och lugn och var finns den om inte i stugan i skogen. Total tystnad bara skogens sus och nån liten fågel som fått sångnoja av solens strålar.
Om jag blundar och lutar mej tillbaka lite så kommer bilden av stugan och omgivningarna hur lätt som helst flygande och lägger ett tunt skimmer av lycka i mitt huvud och i min stressade själ.
Att sitta där intill stugans grå lite stickiga sträva timmervägg i solskenets värme och en lite kylig men frisk och ren luft att andas in. Total frid!
Kanske räcker det att försjuka i nån sorts meditation och frammana bilder från stället. Hur som helst så fylls jag med lugn och en underbar känsla av frihet. Där släpper man allt vad krav och måsten heter. Ingen klocka som styr ens tid bara sitta och bara vara. Känner jag för att äta så äter jag, vill jag sova så sover jag, vill jag kasta snö och rulla mej i snön så gör jag det. Till och med om jag vill bada naken i snön så gör jag det.
När kvällen kommer och mörkret sluter sej som en tjock tröja om stugan tänder man en brasa och stirrar i timmar in i elden försjunken i tankar om livet eller nåt annat filosofiskt. Värmen sprider sej sakta runt i rummet. Utanför i mörkret har man inte en aning om vem lr vad som stirrar nyfiket mot stugan och vädrar röken från skorstenen. Kanske en varg som insuper doften av nygrillad korv och slickar sej hungrigt om sin käft. Kanske smyger den närmre och försöker lista ut vad det är som försegår där inne i stugan. För den lär inte se så många människor så ofta här ute i skogen. Den är säkert både nyfiken och fruktansvärt rädd för det som finns där inne även om det kommer frestande dofter från stugan.
Stugans väggar knarrar lite av kölden utanför och värmen inifrån. Tryggheten och värmen här inne ger en underbar känsla i maggropen. Man trivs helt enkelt med livet när man är här. Inte konstigt att man längtar dit när verkligheten blir tuff och alla måsten pockar på.
Måste bara snart få komma dit och tanka på med frid och harmoni. Det är nog där jag hämtar kraften att orka leva i dagens stress samhälle. En vecka i stugan ger mej tusenfallt me ork och kraft att vara glad och possitiv och orka med alla krav man har på sej.
Snart är det sommar och då kan jag åter åka dit oftare och tanka på och bara få njuta av livets goda. Ta sen en fisketur och bara sitta i båten och filosofera hela dan till långt in på kvällskvisten. Sen kan man åka till stugan och tända en brasa grilla lite korv, lägga sej i sängen och stirra in i elden tills man somnar. Höra hur det knäpper i väggarna och i elden. Ibland hör man skogens ljud en uggla som ropar ut i den ljusa natten en varg som ylar långt bort eller ett rådjurs skall. Många är ljuden i skogen en del känner man igen men det finns ljud där ute i skumrasket som jag inte känner igen eller vet vad som gör ljudet. Att sitta på dasset i halvmörkret och höra hur kvistar knäcks alldeles bakom ryggen på en och höra dunsen av steg, något som drar djupa andetag och vädrar bara nån meter från en, det kan göra mej ganska så mörkrädd. Oftast är det väl en älg men ibland hörs bara kvistar som knäcks lätt rassel från buskar och ris.. Det finns ju både björn, varg, räv, älg å alla andra svenska vilda djur.. så man kan ju bara gissa vem lr vad som tassar förbi utan för dassväggen.
Nää nu är det dags att sluta drömma och göra nåt vettigt.. alla dessa måsten hela tiden.
Om jag blundar och lutar mej tillbaka lite så kommer bilden av stugan och omgivningarna hur lätt som helst flygande och lägger ett tunt skimmer av lycka i mitt huvud och i min stressade själ.
Att sitta där intill stugans grå lite stickiga sträva timmervägg i solskenets värme och en lite kylig men frisk och ren luft att andas in. Total frid!
Kanske räcker det att försjuka i nån sorts meditation och frammana bilder från stället. Hur som helst så fylls jag med lugn och en underbar känsla av frihet. Där släpper man allt vad krav och måsten heter. Ingen klocka som styr ens tid bara sitta och bara vara. Känner jag för att äta så äter jag, vill jag sova så sover jag, vill jag kasta snö och rulla mej i snön så gör jag det. Till och med om jag vill bada naken i snön så gör jag det.
När kvällen kommer och mörkret sluter sej som en tjock tröja om stugan tänder man en brasa och stirrar i timmar in i elden försjunken i tankar om livet eller nåt annat filosofiskt. Värmen sprider sej sakta runt i rummet. Utanför i mörkret har man inte en aning om vem lr vad som stirrar nyfiket mot stugan och vädrar röken från skorstenen. Kanske en varg som insuper doften av nygrillad korv och slickar sej hungrigt om sin käft. Kanske smyger den närmre och försöker lista ut vad det är som försegår där inne i stugan. För den lär inte se så många människor så ofta här ute i skogen. Den är säkert både nyfiken och fruktansvärt rädd för det som finns där inne även om det kommer frestande dofter från stugan.
Stugans väggar knarrar lite av kölden utanför och värmen inifrån. Tryggheten och värmen här inne ger en underbar känsla i maggropen. Man trivs helt enkelt med livet när man är här. Inte konstigt att man längtar dit när verkligheten blir tuff och alla måsten pockar på.
Måste bara snart få komma dit och tanka på med frid och harmoni. Det är nog där jag hämtar kraften att orka leva i dagens stress samhälle. En vecka i stugan ger mej tusenfallt me ork och kraft att vara glad och possitiv och orka med alla krav man har på sej.
Snart är det sommar och då kan jag åter åka dit oftare och tanka på och bara få njuta av livets goda. Ta sen en fisketur och bara sitta i båten och filosofera hela dan till långt in på kvällskvisten. Sen kan man åka till stugan och tända en brasa grilla lite korv, lägga sej i sängen och stirra in i elden tills man somnar. Höra hur det knäpper i väggarna och i elden. Ibland hör man skogens ljud en uggla som ropar ut i den ljusa natten en varg som ylar långt bort eller ett rådjurs skall. Många är ljuden i skogen en del känner man igen men det finns ljud där ute i skumrasket som jag inte känner igen eller vet vad som gör ljudet. Att sitta på dasset i halvmörkret och höra hur kvistar knäcks alldeles bakom ryggen på en och höra dunsen av steg, något som drar djupa andetag och vädrar bara nån meter från en, det kan göra mej ganska så mörkrädd. Oftast är det väl en älg men ibland hörs bara kvistar som knäcks lätt rassel från buskar och ris.. Det finns ju både björn, varg, räv, älg å alla andra svenska vilda djur.. så man kan ju bara gissa vem lr vad som tassar förbi utan för dassväggen.
Nää nu är det dags att sluta drömma och göra nåt vettigt.. alla dessa måsten hela tiden.
Kram
Årets påskjakt e över..
Då var d av klarat för den här gången.. jakten på drömprinsen.. Satt och lurade å spanade, villebråd efter villebråd drog förbi, en del mer läckra än andra. Visst frestelsen både kom och gick skulle jag lägga an och göra ett försök? Njae.. ungtjurarna ska man väl spara så dom får växa till sej och bli vackra stutar en dag. Så jag la jakten på hyllan och koncentrerade mej på ölen ist. Låter dom vara även denna gång lämnar dom till någon annan yngre jägares lycka ist.
En käring som jag ska inte lägga blickar på fina pojkar lr jooo se får man förståss men inte röra.. För nån äckelkäring vill jag inte bli som alla e livrädda för.
Nej faktum är att jag inte ens försökte hitta nån drömprins igår, kännde att jag inte ville det, inte där jag var iaf. Prinsen finns inte där och skulle antagligen heller aldrig komma på tanken att gå dit och leta efter mej, sin ännu ofunna prinsessa ;-P
Men det var rätt skoj igår iaf och ölen va god. Bra folk och rätt skön stämmning, men tyvärr inte den feststämmning som jag kännde att jag ville ha just igår. Lite halvt avslaget alltihop. Men träffade en del gamla vänner iaf och det är alltid lika kul. Antagligen kommer det dröja bra länge till nästa gång jag tar mej ut och slår klackarna i taket igen.
Sommaren är ju här snart så då kan det ju faktiskt hända att man ger sej ut en liten sväng då och då för att kolla in jaktmarkerna igen. Kan ju aldrig veta vad sommaren och solen drar hit för något nytt och möjligen intressanta skapelser.
Nu orkar jag banne mej inte hålla ögonen öppna mer för idag. Det sliter ont och mkt på en gammal kvinna att vistas ute sent om nätterna. Så nu lockar bingen rejält. Godnatt alla!
Och glöm för tusan inte att kramas och ta hand om varandra. Kramar e d bästa man kan få och ge. Jag älskar kramar och att kramas.
En käring som jag ska inte lägga blickar på fina pojkar lr jooo se får man förståss men inte röra.. För nån äckelkäring vill jag inte bli som alla e livrädda för.
Nej faktum är att jag inte ens försökte hitta nån drömprins igår, kännde att jag inte ville det, inte där jag var iaf. Prinsen finns inte där och skulle antagligen heller aldrig komma på tanken att gå dit och leta efter mej, sin ännu ofunna prinsessa ;-P
Men det var rätt skoj igår iaf och ölen va god. Bra folk och rätt skön stämmning, men tyvärr inte den feststämmning som jag kännde att jag ville ha just igår. Lite halvt avslaget alltihop. Men träffade en del gamla vänner iaf och det är alltid lika kul. Antagligen kommer det dröja bra länge till nästa gång jag tar mej ut och slår klackarna i taket igen.
Sommaren är ju här snart så då kan det ju faktiskt hända att man ger sej ut en liten sväng då och då för att kolla in jaktmarkerna igen. Kan ju aldrig veta vad sommaren och solen drar hit för något nytt och möjligen intressanta skapelser.
Nu orkar jag banne mej inte hålla ögonen öppna mer för idag. Det sliter ont och mkt på en gammal kvinna att vistas ute sent om nätterna. Så nu lockar bingen rejält. Godnatt alla!
Och glöm för tusan inte att kramas och ta hand om varandra. Kramar e d bästa man kan få och ge. Jag älskar kramar och att kramas.
KRAM
Nu vet jag varför..
det heter skärtorsdag. Här kommer en liten förklaring som jag hittade på följande adress: http://hogtider.wordpress.com/2007/04/05/varfor-heter-det-skartorsdag/
"Att det torsdagen i stilla veckan heter skärtorsdag har vare sig med färgen rosa eller med knivar att göra. En äldre betydelse av verbet ?skära? är rena och det syftar på att Jesus (enligt evangelierna) tvättade lärjungarnas fötter just på denna dag."
"Under skärtorsdagsnatten förrådes Jesus av Judas och det blir tydligt hur folktron samspelar med kristendomen eftersom man förr trodde att alla mörka krafter släpptes lösa vid den tidpunkt när Jesus förrådes."
"Natten mellan dymmelonsdagen och skärtorsdagen inleds nämligen häxsabbaten. Det är då som häxorna flyger till Blåkulla för att delta i djävulens mässa (som hålls på skärtorsdagen). Häxorna kommer tillbaka på påskdagen. Den exakta tipunkten för häxornas blåkullefärd varierar mellan olika böcker. Vanligast är att man nämner skärtorsdagen, men även uppgifter om att färden inleddes på natten mellan dymmelonsdagen och skärtorsdagen förekommer."
Så nu vet ni också om ni nu inte redan visste det..
"Att det torsdagen i stilla veckan heter skärtorsdag har vare sig med färgen rosa eller med knivar att göra. En äldre betydelse av verbet ?skära? är rena och det syftar på att Jesus (enligt evangelierna) tvättade lärjungarnas fötter just på denna dag."
"Under skärtorsdagsnatten förrådes Jesus av Judas och det blir tydligt hur folktron samspelar med kristendomen eftersom man förr trodde att alla mörka krafter släpptes lösa vid den tidpunkt när Jesus förrådes."
"Natten mellan dymmelonsdagen och skärtorsdagen inleds nämligen häxsabbaten. Det är då som häxorna flyger till Blåkulla för att delta i djävulens mässa (som hålls på skärtorsdagen). Häxorna kommer tillbaka på påskdagen. Den exakta tipunkten för häxornas blåkullefärd varierar mellan olika böcker. Vanligast är att man nämner skärtorsdagen, men även uppgifter om att färden inleddes på natten mellan dymmelonsdagen och skärtorsdagen förekommer."
Så nu vet ni också om ni nu inte redan visste det..
Dags att sova nu så Gonatt allihop!
Skärtorsdag
Skär torsdag, en rosa dag?? Lr kanske skär torsdag, när man skär saker? Nää tror ju förståss inte på nån av varianterna. Vet inte om jag nånsin fått reda på lr tagit reda på varför det heter just skärtorsdag. Måste nästan ta reda på varför. Fick en plötslig enorm lust att ta reda på det. Jag är ju lite sån emellanåt och ställer gärna frågan VARFÖR?? Vilket kan reta gallfeber på en gråsten. Väl valda delar av mina arbetskompisar får ofta höra mej fråga VARFÖR. Ibland är dom så ini h-vete trötta på att höra mej så dom säger, man kan inte få svar på allt ibland är det bara så. Å följdfråga från mej blir givetvis VARFÖR! Det är mest på pin jäkelskap jag släger in ett varför då.
Nog om detta! Hur som helst så är det skärtorsdag oavsett varför den heter det lr inte.
Dagen har varit bra, fick akut rycka in och jobba men det gjorde inte så mkt för idag var det nästan roligt att jobba. Allt flöt på och alla var rätt upprymda och glad. Och så behövde ja inte börja jobba så tidigt heller utan hann vakna till ordentligt hemma me kaffe koppen trygg i min hand. Jag fungerar så mkt bättre om jag får ta det lungt på morron och förmiddan sen kan jag komma igång och jobba utan rast i timmar.
Snart är det lördag och påskafton, äntligen. Då ska jag ut och roa mej allt jag kan. Möjligen också lägga ut lite snaror och saxar för att senare kunna vittja dom och leta ut det bästa bytet. Jakt kläderna är i tvätten och väntar bara på att dras på. Full mundering som gäller och charmen på högsta nivå. Alla sinnen på helspänn här ska inte missas en enda god investering. Men jag vet hur det kommer att gå. Tappar omdömet och känslan, och förhoppningsvis upptäcker jag det innan jag själv fastnat i nån jädra rävsax som jag inte kommer ur. Nej då, jag vet när jag ska dra mej ur, blir aldrig så avtrubbad i sinnet så jag gör nåt jag inte kan stå för sen. Jag skiter helt enkelt i att överhuvudet taget att jaga när jag druckit för mkt.
tror faktiskt att jag inte ska jaga alls i helgen. Bara roa mej kungligt. Men man ska väl inte säga aldrig.. Kanske står han där min drömmars prins med sin vita springare, då kan jag väl ändå inte backa lr??
Joo det är ju just det jag gör då. Backar! Blir livrädd och drar mej inåt. Jag vet ju vad jag har för tillfället lr iaf så tror jag att jag vet vad jag har. Frågan jag ställer mej är Vill jag ha det på nåt annat vis innerst inne. Är det en riktigt seriös relation jag söker? Lr vill jag ha det som nu, lite närhet och ömhet när tillfälle ges? Även om jag vet att det jag och han har inte kommer att fortsätta i all evighet, så tror jag att det är så jag vill ha det. Även om det sliter på en på ett sätt. Ibland går man och tror att den andre vill dra sej ur, har tröttnat på det sporadiska, kanske hittat sin stora kärlek. Men frågar man?Nej för man e så jvla rädd för svaret..
På ett sätt önskar jag att vår situation varit annorlunda, att han kännt lika stark för mej som jag känner för honom att jag vore tio år yngre och att vi kunnat dela livet tillsammans. Och på ett sätt är jag fullkomligt tillfreds med det vi har. Framtiden får utvisa vad som kommer hända. Man vet inte idag vad som kommer hända imorron och jag är nöjd med att det är så, för jag vill inte veta vad som komma skall.
Usch nu ältar jag detta igen, har ju lovat mej själv att sluta upp med detta ältande här på bloggen. Så jag sätter stopp för det igen nu.
Nu ska jag ta reda på varför det heter Skärtorsdag. Återkommer med det möjligen i ett nytt inlägg.. tills dess
Nog om detta! Hur som helst så är det skärtorsdag oavsett varför den heter det lr inte.
Dagen har varit bra, fick akut rycka in och jobba men det gjorde inte så mkt för idag var det nästan roligt att jobba. Allt flöt på och alla var rätt upprymda och glad. Och så behövde ja inte börja jobba så tidigt heller utan hann vakna till ordentligt hemma me kaffe koppen trygg i min hand. Jag fungerar så mkt bättre om jag får ta det lungt på morron och förmiddan sen kan jag komma igång och jobba utan rast i timmar.
Snart är det lördag och påskafton, äntligen. Då ska jag ut och roa mej allt jag kan. Möjligen också lägga ut lite snaror och saxar för att senare kunna vittja dom och leta ut det bästa bytet. Jakt kläderna är i tvätten och väntar bara på att dras på. Full mundering som gäller och charmen på högsta nivå. Alla sinnen på helspänn här ska inte missas en enda god investering. Men jag vet hur det kommer att gå. Tappar omdömet och känslan, och förhoppningsvis upptäcker jag det innan jag själv fastnat i nån jädra rävsax som jag inte kommer ur. Nej då, jag vet när jag ska dra mej ur, blir aldrig så avtrubbad i sinnet så jag gör nåt jag inte kan stå för sen. Jag skiter helt enkelt i att överhuvudet taget att jaga när jag druckit för mkt.
tror faktiskt att jag inte ska jaga alls i helgen. Bara roa mej kungligt. Men man ska väl inte säga aldrig.. Kanske står han där min drömmars prins med sin vita springare, då kan jag väl ändå inte backa lr??
Joo det är ju just det jag gör då. Backar! Blir livrädd och drar mej inåt. Jag vet ju vad jag har för tillfället lr iaf så tror jag att jag vet vad jag har. Frågan jag ställer mej är Vill jag ha det på nåt annat vis innerst inne. Är det en riktigt seriös relation jag söker? Lr vill jag ha det som nu, lite närhet och ömhet när tillfälle ges? Även om jag vet att det jag och han har inte kommer att fortsätta i all evighet, så tror jag att det är så jag vill ha det. Även om det sliter på en på ett sätt. Ibland går man och tror att den andre vill dra sej ur, har tröttnat på det sporadiska, kanske hittat sin stora kärlek. Men frågar man?Nej för man e så jvla rädd för svaret..
På ett sätt önskar jag att vår situation varit annorlunda, att han kännt lika stark för mej som jag känner för honom att jag vore tio år yngre och att vi kunnat dela livet tillsammans. Och på ett sätt är jag fullkomligt tillfreds med det vi har. Framtiden får utvisa vad som kommer hända. Man vet inte idag vad som kommer hända imorron och jag är nöjd med att det är så, för jag vill inte veta vad som komma skall.
Usch nu ältar jag detta igen, har ju lovat mej själv att sluta upp med detta ältande här på bloggen. Så jag sätter stopp för det igen nu.
Nu ska jag ta reda på varför det heter Skärtorsdag. Återkommer med det möjligen i ett nytt inlägg.. tills dess
Kram på er allihop och krama varandra och åter igen en riktigt GLAD PÅSK på er
Snart påsk!
Nu närmar sej påsken med stormsteg.. längtar faktiskt efter den iår. Dels för att jag ska få ut och roa mej och dels för att jag är ledig en påsk för en gångs skull.
Sen hoppas jag oxå förståss lite så där i hemlighet att jag ska få lite mys oxå med en speciell person. Men det är väl mest en ren fantasiönskning.. men jag ska höra mej för lite iaf. Kan ju inte skada.
Idag påbörjade jag ett jätteprojekt som jag typ ångrar, började möblera om i köket, gissa om det är rörigt där just nu.. men det kommer att bli såååå mkt bättre och kännas så mkt större och luftigare där när jag är klar. Fattar inte varför jag inte kommit på den genialiska idén förut. Nu är jag nästan nöjd med köket lr matrummet heter det väl egentligen inte en matsal och inte ett kök ett mellanting kan man säga. Funderade till och med på om jag kanske skulle ta och måla om väggarna där. Men har inte funderat på nån speciell färg lr kanske ge mej på att tapetsera fast det verkar svårt och så är det ju bra mkt roligare att kladda med färg.
Nu ska jag ta itu med lite mer i köket så det blir nån ordning där innan påsken,
Kram till att och en riktigt GLAD PÅSK på er allihop
Man ska inte ropa hej..
Veckorna rasar iväg, och våren kom förbi en snabbis här.. men inatt kom det en massa snö igen så vårkänslan försvann som en avlöning. Men solen gjorde sitt bästa för att smälta bort den och visserligen hann den smälta undan en hel del av d som föll inatt men inte allt. Så nu e d bara till å dra på vantarna igen. Dom här underbara plusgraderna som oxå kom dom försvann ju typ lika fort och det ser inte ut att bli nån ändring än på en vecka. Nu ska man huttra och frysa ett tag igen. Jag som började glädjas åt att våren trots allt kommit. Men man ska tydligen inte ropa hej..
Aldrig får man vara riktigt glad.
Är lika med allt, vad man än gläds åt, precis när man tror man har det inom räckhåll lr tror att man lyckats ja si då ska d ta mej f-n ryckas undan så man nästan står på näsan med skägget i brevlådan och ser dum ut. Jag blir sååå trött.. Fattar inte varför en del människor alltid har tur i vad dom än företar sej och hur dom än beteer sej så lyckas dom i allt, och så finns det dom som typ jag, snubblar på målsnöret och misslyckas i ta mej f-n allt. Man är ungefär en millimeter från att lyckas lr få till nåt och så händer det oundvikliga man tappar totalt kontrollen och misslyckas.
Det finns ju ett talesätt, tur i spel otur i kärlek och vice versa. Mmmm visst men JAG då som inte har tur i nåt vare sej spel lr kärlek. Är man den där super loosern lr??
Usch vad pessimistisk man blir, måste skylla på våren som försvann kan inte finnas nån annan förklaring.
Annars har faktiskt den här dan gått bra allt har flutit på inga större fadäser faktiskt även om det var nära. Man har ju som bekant en bil med körförbud och med det menas ju att man inte får framföra fordonet mer än närmaste och säkraste vägen till och från verkstad lr besiktningsorgan som det så fint heter. Smög mej till jobbet osedd av polisen, smög mej hem lika smidigt. Å andra sidan kunde ja faktiskt ha varit på väg till min kära meckarnisse om det velat sej men jag har fortfarande inte nått fram till telefonluren och lyckats hitta hans nummer i telefonkatalogen av en lr annan anledning, kan vara ren lathet och det kan vara så att jag för tillfället har för korta armar och blivit analfabet. Vem vet!
Hur som helst, jag blev TVINGAD att skjussa ner min dotter till centrum för en smärre utflykt med ungdomsgården ngt senare även då lyckades jag smita osedd genom centrum. MEN på hemvägen var det bara sekunder från att det kunde blitt till att gå hem. Vem kommer körandes mot mej där jag står i en korsning joo precis Konstapel Mässing, gissa vem som tappa benen och inte kunde gasa iväg då. Men som tur va så brydde dom sej inte om att ens ge mej så mkt som en enda liiiiiten blick. Pust pust tänkte jag och gav pället hem. Förföljesemani e inte nån höjdarsjuka kan ja säga.. Varenda bil som kom bakom mej SÅG ut som polisbilar vare sej dom var vita blå lr gula.. Så nu har jag parkerat kärran här ute och där ska den få stå tills jag blir TVINGAD att köra igen.
Ett litet problem kvarstår dock, hur i h-vete jag ska ta mej ända till Mora för att inhandla den där lilla skitsaken som kommer göra min bil felfri.
Lite larvigt att ha körförbud för en så simple sak som att avgaserna inte klara värdena som finns. E ju inte direkt livsfarligt vare sej för mej lr andra trafikanter att jag kör omkring lite då och då. Men jag har snart en ny tid för trillan och då kommer den att gå igenom.. hoppas jag iaf och gör den inte det ja då blir ja snart utfattig för då e d bara orginalverkstan kvar att åka till. Och jag kan ju tillägga Ford är inte ett billigt märke.
Nää varför sitta här å ödsla tid för er iaf för er som trots allt dravel orkat läsa detta.. gå å gör nåt vettigt vettja för det ska inte jag göra.
Jag ska sitta här och uggla vid datorn, snacka skit på msn och spela en massa trista pusselspel på nån trist sajt. För sova tänker jag då inte göra än på ett tag.
Aldrig får man vara riktigt glad.
Är lika med allt, vad man än gläds åt, precis när man tror man har det inom räckhåll lr tror att man lyckats ja si då ska d ta mej f-n ryckas undan så man nästan står på näsan med skägget i brevlådan och ser dum ut. Jag blir sååå trött.. Fattar inte varför en del människor alltid har tur i vad dom än företar sej och hur dom än beteer sej så lyckas dom i allt, och så finns det dom som typ jag, snubblar på målsnöret och misslyckas i ta mej f-n allt. Man är ungefär en millimeter från att lyckas lr få till nåt och så händer det oundvikliga man tappar totalt kontrollen och misslyckas.
Det finns ju ett talesätt, tur i spel otur i kärlek och vice versa. Mmmm visst men JAG då som inte har tur i nåt vare sej spel lr kärlek. Är man den där super loosern lr??
Usch vad pessimistisk man blir, måste skylla på våren som försvann kan inte finnas nån annan förklaring.
Annars har faktiskt den här dan gått bra allt har flutit på inga större fadäser faktiskt även om det var nära. Man har ju som bekant en bil med körförbud och med det menas ju att man inte får framföra fordonet mer än närmaste och säkraste vägen till och från verkstad lr besiktningsorgan som det så fint heter. Smög mej till jobbet osedd av polisen, smög mej hem lika smidigt. Å andra sidan kunde ja faktiskt ha varit på väg till min kära meckarnisse om det velat sej men jag har fortfarande inte nått fram till telefonluren och lyckats hitta hans nummer i telefonkatalogen av en lr annan anledning, kan vara ren lathet och det kan vara så att jag för tillfället har för korta armar och blivit analfabet. Vem vet!
Hur som helst, jag blev TVINGAD att skjussa ner min dotter till centrum för en smärre utflykt med ungdomsgården ngt senare även då lyckades jag smita osedd genom centrum. MEN på hemvägen var det bara sekunder från att det kunde blitt till att gå hem. Vem kommer körandes mot mej där jag står i en korsning joo precis Konstapel Mässing, gissa vem som tappa benen och inte kunde gasa iväg då. Men som tur va så brydde dom sej inte om att ens ge mej så mkt som en enda liiiiiten blick. Pust pust tänkte jag och gav pället hem. Förföljesemani e inte nån höjdarsjuka kan ja säga.. Varenda bil som kom bakom mej SÅG ut som polisbilar vare sej dom var vita blå lr gula.. Så nu har jag parkerat kärran här ute och där ska den få stå tills jag blir TVINGAD att köra igen.
Ett litet problem kvarstår dock, hur i h-vete jag ska ta mej ända till Mora för att inhandla den där lilla skitsaken som kommer göra min bil felfri.
Lite larvigt att ha körförbud för en så simple sak som att avgaserna inte klara värdena som finns. E ju inte direkt livsfarligt vare sej för mej lr andra trafikanter att jag kör omkring lite då och då. Men jag har snart en ny tid för trillan och då kommer den att gå igenom.. hoppas jag iaf och gör den inte det ja då blir ja snart utfattig för då e d bara orginalverkstan kvar att åka till. Och jag kan ju tillägga Ford är inte ett billigt märke.
Nää varför sitta här å ödsla tid för er iaf för er som trots allt dravel orkat läsa detta.. gå å gör nåt vettigt vettja för det ska inte jag göra.
Jag ska sitta här och uggla vid datorn, snacka skit på msn och spela en massa trista pusselspel på nån trist sajt. För sova tänker jag då inte göra än på ett tag.
Ha en superduper måndagskväll allihop.
Åtta hundra liter kaffe/år!!??
Istället för att lägga till i föregående blogg skriver jag en ny.. varför.., tja för att jag vill kanske..
Det här med städning är trist men det måste göras och ingen annan lär göra det åt mej heller. Men nu kände jag för en liten powerfika, skulle gärna gjort om det till en powernap ;-P men mitt bättre jag sätter stop för det. Så det blir ett par koppar kaffe å nåt tilltugg istället.
Bytt gardiner och dammat lite iaf för den intresserades vetskap. Snart dags att fundera över middan oxå. Troligen blir det köttfärssås och spagetti och så ska jag göra en lasagne oxå det är gott. Hittade en rejäl förpackning med köttfärs i frysen så den lär jag göra mkt gottit av. Hade jag haft lite ägg hemma oxå så hade det garanterat blivit köttfärsbiffar med fetaost och soltorkade tomater.. det är så jvla gott allra helst till pasta i gräddig sås. Rekomenderas varmt.
Mmmm nu var det gott med kaffe och riktigt välförtjänt oxå. Tyvärr så fanns det ingen kaka lr bulle att mumsa på men det får gå ändå. Är man kaffeoman så slinker kaffet ner enkelt utan tilltugg. Såg på tvn på det där hemska programmet Du är vad du äter lr vad det nu heter. Att en kändis som jag tappat namnet på just nu drack 200 liter kaffe/år vad då 200 liter.. det är ju en droppe i havet i jämförelse med mej. Kan ju kalkylera lite på hur mkt jag dricker om året. Blir ju kaffe hela dagarna både om jag jobbar lr är ledig. Låt oss säga att det är en ledig dag, första vändan kaffekokning då blir det i snitt sju koppar på fm, mitt på dan blir d väl två koppar och på em blir det i snitt fyra koppar, och ibland blir det även ett par koppar på kvällen oxå så låt oss se.. 15 koppar/dag vilket ger en mängd av 15x1,5 dl= 22,5 dl om dan alltså lite drygt 2 liter/dag vilket ger 14 liter/veckan x 52 veckor = 728 liter/år... en hiskelig massa kaffe det och värre blir det om jag jobbar då sitter typ en mugg kaffe i handen hela dan, så då är jag nog uppe i siså där 800 liter om året svart kaffe snackar vi nu..
Egentligen är det skrämmande hur mkt kaffe som filtreras genom min kropp varje år.. men om man ska se det positivt så svälter då inte kaffebönderna pga mej iaf, snarare tvärtom.. vad vill jag nu ha sagt med detta? Faktiskt inte ett dugg, halka som vanligt in på nåt helt ointressant och värdelöst vetande. Men jag fick fikastunden att vara lite roligare iaf, inte bara sitta rakt upp och ner i min ensamhet och pimpla kaffet.
Nu ska jag återgå till min städning.. Ha d!
Det här med städning är trist men det måste göras och ingen annan lär göra det åt mej heller. Men nu kände jag för en liten powerfika, skulle gärna gjort om det till en powernap ;-P men mitt bättre jag sätter stop för det. Så det blir ett par koppar kaffe å nåt tilltugg istället.
Bytt gardiner och dammat lite iaf för den intresserades vetskap. Snart dags att fundera över middan oxå. Troligen blir det köttfärssås och spagetti och så ska jag göra en lasagne oxå det är gott. Hittade en rejäl förpackning med köttfärs i frysen så den lär jag göra mkt gottit av. Hade jag haft lite ägg hemma oxå så hade det garanterat blivit köttfärsbiffar med fetaost och soltorkade tomater.. det är så jvla gott allra helst till pasta i gräddig sås. Rekomenderas varmt.
Mmmm nu var det gott med kaffe och riktigt välförtjänt oxå. Tyvärr så fanns det ingen kaka lr bulle att mumsa på men det får gå ändå. Är man kaffeoman så slinker kaffet ner enkelt utan tilltugg. Såg på tvn på det där hemska programmet Du är vad du äter lr vad det nu heter. Att en kändis som jag tappat namnet på just nu drack 200 liter kaffe/år vad då 200 liter.. det är ju en droppe i havet i jämförelse med mej. Kan ju kalkylera lite på hur mkt jag dricker om året. Blir ju kaffe hela dagarna både om jag jobbar lr är ledig. Låt oss säga att det är en ledig dag, första vändan kaffekokning då blir det i snitt sju koppar på fm, mitt på dan blir d väl två koppar och på em blir det i snitt fyra koppar, och ibland blir det även ett par koppar på kvällen oxå så låt oss se.. 15 koppar/dag vilket ger en mängd av 15x1,5 dl= 22,5 dl om dan alltså lite drygt 2 liter/dag vilket ger 14 liter/veckan x 52 veckor = 728 liter/år... en hiskelig massa kaffe det och värre blir det om jag jobbar då sitter typ en mugg kaffe i handen hela dan, så då är jag nog uppe i siså där 800 liter om året svart kaffe snackar vi nu..
Egentligen är det skrämmande hur mkt kaffe som filtreras genom min kropp varje år.. men om man ska se det positivt så svälter då inte kaffebönderna pga mej iaf, snarare tvärtom.. vad vill jag nu ha sagt med detta? Faktiskt inte ett dugg, halka som vanligt in på nåt helt ointressant och värdelöst vetande. Men jag fick fikastunden att vara lite roligare iaf, inte bara sitta rakt upp och ner i min ensamhet och pimpla kaffet.
Nu ska jag återgå till min städning.. Ha d!
Lördag
Lördag och jag e ledig.. härligt! Tagit det lungt sen jag klev upp, men nu tror jag att det är dags för lite action. I form av storröj av sovrum och kök. Ser för dj-ligt ut. Dammråttor stora som hundvalpar nästan iaf. Att dom gömmer sej under sängen förstår jag, annars hade ja för längesen attackerat dom me min söta snabelhund.
Hade nästan tänkt mej att vara ute och greja lite på gården idag men vädret lockar inte direkt ut mej, halvtaskigt väder, moln och lätt snöfall runt nollan så det får bli lite nytta inomhus idag ist. Nu är snön så gott som förintad, kvar är bara en sörja av gegga och äckligt stinkande vårvatten. Gu´ va jag avskyr lukten av vårvatten. Kräkattacker hela tiden. Lilltjejen kommer in me dyvåta vantar och byxor, och formligen stinker som ett avlopp me surnat vatten blandat me hund skit och piss.. hur i h-vete kan nåt som blir så vacker lukta så fruktansvärt äckligt? För våren är fantastiskt vacker när den är på det humöret.
Städar med bla sabaton och green day dånande i öronen via lurarna, man blir liksom i en annan värld då. Man varken hör lr ser.. och kan följdaktligen inte heller bli störd och avbruten i städningen. En fantastisk uppfinning det här me lurar egentligen. Måste vart en kvinna som uppfann dom, för å slippa höra gubbens och ungarnas tjat om allehanda ting ;-P.
I morron söndag ska jag verkligen försöka ha en riktig vilodag. Bara sova och slappa. Ladda batterierna inför måndans jobb å slit. Och snart är det påsk oxå.. då ska här röjas fast inte i städform utan snarare i festform. Får sopa golven me nåt jaktbyte kanske *asg*. För kul ska ja banne mej ha.. Måste bara få igång några av mina vänner oxå så dom kommer i samma våg som jag.. går inte att ha kul om man har med sej ett gäng dönickar kan jag ju säga. Gäller att hitta guldkornen. Men många e så tråkiga och säger att dom tyvärr måste jobba.. skit oxå.. typiskt när en annan för en gångs skull är ledig när det verkligen händer nåt utöver det vanliga här så jobbar alla andra.. Annars när en annan jobbar då jklar e dom lediga och vill ut och ha kul.
Visserligen kunde jag fått jobba över påsk men jag satte ner foten direkt och sa ifrån när frågan kom. Nu ska jag banne mej ha kul. Ha nåt att leva på ett tag, så kanske lusten att "leva" kommer tillbaka igen och man piggnar till lite. Behöver ruskas runt lite i kropp och själ. Kanske svepas iväg i en djup förälskele om än bara för nån vecka. Brukar ju bli så, man tror man hittat den rätta och blir kär sen inser man sitt grova misstag, man jämför och värderar mot sina ideal. Och då faller alltid dom flesta ur sinnet. Jag vet ju vad jag inte vill ha! Har nästan en komplett bild av hur idealmannen ser ut och hur han ska vara. Tuffa krav kanske och högt ställda men som jag sagt förut, bara det bästa är gott nog för mej. Antagligen finns det inte många grabbs med dom kvaliteterna som jag söker men om iaf över hälften av mina krav kan uppfyllas så e det ju iaf en bra början.
Men att se dom kvaliteterna på puben kan ju vara näst intill omöjligt. För killar har ju en konstig uppfattning om vad vi kvinnor vill ha. Så dom sätter upp nån jvla fejkad attityd och beteer sej som dom tror att vi vill att dom ska vara. Men jag söker det genuina det äkta som kan finnas där bakom fasaden. Och den kommer ju inte fram förrän man nyktrat till och man blivit trygg me den andra personen. Kan ta lång tid.. men va f-n jag kan nog vänta nån vecka till, nu när jag väntat i flera år på att "The man"ska dyka upp.
Visserligen har jag en råkopia men det blir nog aldrig nåt annat än en parantes. Tyvärr! Och där kan jag inte riktigt släppa ut mitt riktiga jag, visserligen är jag mej själv hela tiden men det finns en annan del av mej som oxå vill släppa lös och slösa med känslor i alla former. Men något håller mej tillbaka i det. Vill inte skrämma skiten ur honom. Kan ju misstolkas liksom. Nästan som att ha strypkoppel på sej, så fort man drar iväg lite så stryps man abrupt.
Men den som får min kärlek kommer inte sakna kärleks förklaringar iaf. Det finns massor uppdämt inom mej, redo att släppas ut och över ösa den som är mottaglig, och som fått mej att falla som en fura.
Hade nästan tänkt mej att vara ute och greja lite på gården idag men vädret lockar inte direkt ut mej, halvtaskigt väder, moln och lätt snöfall runt nollan så det får bli lite nytta inomhus idag ist. Nu är snön så gott som förintad, kvar är bara en sörja av gegga och äckligt stinkande vårvatten. Gu´ va jag avskyr lukten av vårvatten. Kräkattacker hela tiden. Lilltjejen kommer in me dyvåta vantar och byxor, och formligen stinker som ett avlopp me surnat vatten blandat me hund skit och piss.. hur i h-vete kan nåt som blir så vacker lukta så fruktansvärt äckligt? För våren är fantastiskt vacker när den är på det humöret.
Städar med bla sabaton och green day dånande i öronen via lurarna, man blir liksom i en annan värld då. Man varken hör lr ser.. och kan följdaktligen inte heller bli störd och avbruten i städningen. En fantastisk uppfinning det här me lurar egentligen. Måste vart en kvinna som uppfann dom, för å slippa höra gubbens och ungarnas tjat om allehanda ting ;-P.
I morron söndag ska jag verkligen försöka ha en riktig vilodag. Bara sova och slappa. Ladda batterierna inför måndans jobb å slit. Och snart är det påsk oxå.. då ska här röjas fast inte i städform utan snarare i festform. Får sopa golven me nåt jaktbyte kanske *asg*. För kul ska ja banne mej ha.. Måste bara få igång några av mina vänner oxå så dom kommer i samma våg som jag.. går inte att ha kul om man har med sej ett gäng dönickar kan jag ju säga. Gäller att hitta guldkornen. Men många e så tråkiga och säger att dom tyvärr måste jobba.. skit oxå.. typiskt när en annan för en gångs skull är ledig när det verkligen händer nåt utöver det vanliga här så jobbar alla andra.. Annars när en annan jobbar då jklar e dom lediga och vill ut och ha kul.
Visserligen kunde jag fått jobba över påsk men jag satte ner foten direkt och sa ifrån när frågan kom. Nu ska jag banne mej ha kul. Ha nåt att leva på ett tag, så kanske lusten att "leva" kommer tillbaka igen och man piggnar till lite. Behöver ruskas runt lite i kropp och själ. Kanske svepas iväg i en djup förälskele om än bara för nån vecka. Brukar ju bli så, man tror man hittat den rätta och blir kär sen inser man sitt grova misstag, man jämför och värderar mot sina ideal. Och då faller alltid dom flesta ur sinnet. Jag vet ju vad jag inte vill ha! Har nästan en komplett bild av hur idealmannen ser ut och hur han ska vara. Tuffa krav kanske och högt ställda men som jag sagt förut, bara det bästa är gott nog för mej. Antagligen finns det inte många grabbs med dom kvaliteterna som jag söker men om iaf över hälften av mina krav kan uppfyllas så e det ju iaf en bra början.
Men att se dom kvaliteterna på puben kan ju vara näst intill omöjligt. För killar har ju en konstig uppfattning om vad vi kvinnor vill ha. Så dom sätter upp nån jvla fejkad attityd och beteer sej som dom tror att vi vill att dom ska vara. Men jag söker det genuina det äkta som kan finnas där bakom fasaden. Och den kommer ju inte fram förrän man nyktrat till och man blivit trygg me den andra personen. Kan ta lång tid.. men va f-n jag kan nog vänta nån vecka till, nu när jag väntat i flera år på att "The man"ska dyka upp.
Visserligen har jag en råkopia men det blir nog aldrig nåt annat än en parantes. Tyvärr! Och där kan jag inte riktigt släppa ut mitt riktiga jag, visserligen är jag mej själv hela tiden men det finns en annan del av mej som oxå vill släppa lös och slösa med känslor i alla former. Men något håller mej tillbaka i det. Vill inte skrämma skiten ur honom. Kan ju misstolkas liksom. Nästan som att ha strypkoppel på sej, så fort man drar iväg lite så stryps man abrupt.
Men den som får min kärlek kommer inte sakna kärleks förklaringar iaf. Det finns massor uppdämt inom mej, redo att släppas ut och över ösa den som är mottaglig, och som fått mej att falla som en fura.
Nu skriker dammisarna att jag ska leta efter dom så det är väl lika bra att ta tag i det hela och röja upp.Ha en underbar lördag.
Tjejer och killar kan vara bara vänner..
Ännu en vecka närmare våren och sommaren, tur att tiden går snabbt. Längtar värre än nånsin till våren och sommaren, och förhoppningsvis oxå solen som kommer med det. Just nu är det så ini h-vete trist å grått väder. Man blir liksom lika grå och blaskig inuti när det är sånt här väder. Jag behöver soooool i massor och värme.
Fast lite kram å mys skulle ju lindrar lite grann förståss ;-P
Apropå mys, nu är det en evighet sen jag fick mysa faktiskt. Längtar så jag kan gå i sär att få lite mys. Det är nästan så man inte vågar tänka tanken en gång. Suget kommer som ett åskväder med full kraft och gör en totalt kraftlös. Nästan så jag kan gå ut på gatan och hugga tag i första bästa som passerar. Nej det är inte sexbehovet jag behöver stilla, det är mitt närhets och värmebehov som behöver sitt. Jag förstår inte andras tankar och inställningar till just mys. Mys är inte lika med SEX, iaf inte för mej. Men det är klart mys leder ju i åtta fall av tio till just sex, men det är inte huvudsyftet för min del. Och sen kan jag inte heller förstå hur andra tänker när dom säger att en tjej och en kille inte kan vara kompisar och dela säng för då är dom endera tillsammans lr så har dom sex.
Men faktum är att killar och tjejer kan visst vara kompisar och dela säng UTAN att ha sex. Men är man ung så förstår jag att man inte förstår skillnaden men när man kommit i min aktningsvärda ålder då VET man skillnaden. Och man har självförtroende nog att säga nej och ta ett nej oxå.
Jag vet inte vad mitt speciella mys känner för tillfället, vi har inte snackat så mkt på sista tiden. Bara lite kort om alldagliga saker dom få gånger vi snackat.. Kanske börjar han tappat intresset , kanske har han hittat nån speciellt intressant person, jag vet inte. Men han är lite, lite avståndstagande just nu iaf. Ska väl inte spekulera i varför kanske. Han har ju sitt liv, och jag har ju bestämt mej för att inte lägga mej i hans liv. Vi bestämde ju att vi skulle ses när det passade båda och när vi kännde för lite mys. Visserligen har jag inte haft tiden till att träffa honom så mkt på sista tiden så mkt som jag hade velat göra. Men skulle det vara så att han vill dra sej ur vår "uppgörelse" så hoppas jag verkligen att han säger det och inte bara låtsas som om det regnar. Jag har ju sagt att jag inte kommer att bli sur lr besviken lr nåt på honom i såna fall. Jag skulle snarare bli mer besviken om han inte sa nåt.. då skulle han såra mej. Jag kan ta det ifall han vill lägga ner det hela. Med min erfarenhet av avslutande av relationer, förhållanden och dyl kan jag bemästra utan tårar och annan tragik.
Tänkte nämna det för honom ikväll på msn men han verkar inte vara online nåt ikväll.. lr så har han blockat mej kanske för att slippa prata med mej, inte vet jag. Jag har försökt att inte vara så på och gnatig på honom när jag sett att han varit online.. låtit honom oftast börja snacka. Man vill ju liksom inte tränga sej på heller. Ja ja hur som helst.. Så länge han har intresset och lusten till att mysa med mej så finns jag här, för än ser det inte ut att finnas nån intressant person att jaga efter. Finns ju inte så många av hans slag då. Och det enda som duger åt mej är bara det bästa. Jag tror inte att han egentligen vet hur mkt jag tycker om att umgås med honom. Visst.. OK jag trillade dit på han förut.. men jag har nog kommit över det nu. Även mitt innersta har insett att det är bortkastade känslor att känna nåt extra för honom. Men jag tycker hemskt mkt om honom, även om jag kanske inte längre är kär lr förälskad lr vad man ska säga att jag var i honom.
Det kanske skrämmer honom oxå, jag har ju inte talat om att jag kommit över den här förälskelsen och att jag lagt känslorna på is. Borde jag nog göra kanske. Om jag vill att han ska vara rak och ärlig så måste väl jag oxå vara det!?
Jaja nu har jag fått ur mej lite grann iaf, även om det egentligen inte var meningen att jag skulle blogga om det här igen. Men på nåt vis så hamnar jag hela tiden in i det här.
Men vad spelar det för roll egentligen vad jag skriver här, är ju iaf ingen som läser det. Och jag skriver ju det mest för min egen del ialla fall. Känns så bra att få ur sej lite dravel ibland om sånt som snurrar innanför pannbennet. Kunder visserligen ha handskrivit detta oxå som jag gjorde förr i kollegieblock efter kollegieblock. Det finns uppsjöar av tankar och funderingar jag haft genom åren, skulle kunna bli en jdra tjock bok om mitt liv lr iaf om mina tankars liv och leverne. Jag har skrivit tusentals mil med dikter och annat krafs sen tonåren i både glädje, sorg och hat. En del texter förstår jag inte längre innebörden av lr vad det överhuvudet taget handlar om lr om vem. Men det spelar inte nån roll heller. Det är därför det är så bra med att blogga, man kan radera ut skiten vart efter och inte få en massa block som ligger å skräpar överallt. Jag vill inte så gärna kasta blocken i soporna heller, man vet ju inte vart dom kan hamna lr i vems händer dom kan komma i. Inte för att det egentligen heller spelar nån roll.. men det är på nåt sätt lite privat ändå. Och hur privat blir det när man bloggar?? Tja säg det!! Men det känns iaf rätt privat. Du vet kanske vem du tror att jag är men det är inte alls säkert att du har rätt. För än har ingen frågat om det är jag som är just jag här på blogg.se ;-P Och jag vet inte heller alltid vems blogg jag läser även om jag tror att jag vet.
Fast lite kram å mys skulle ju lindrar lite grann förståss ;-P
Apropå mys, nu är det en evighet sen jag fick mysa faktiskt. Längtar så jag kan gå i sär att få lite mys. Det är nästan så man inte vågar tänka tanken en gång. Suget kommer som ett åskväder med full kraft och gör en totalt kraftlös. Nästan så jag kan gå ut på gatan och hugga tag i första bästa som passerar. Nej det är inte sexbehovet jag behöver stilla, det är mitt närhets och värmebehov som behöver sitt. Jag förstår inte andras tankar och inställningar till just mys. Mys är inte lika med SEX, iaf inte för mej. Men det är klart mys leder ju i åtta fall av tio till just sex, men det är inte huvudsyftet för min del. Och sen kan jag inte heller förstå hur andra tänker när dom säger att en tjej och en kille inte kan vara kompisar och dela säng för då är dom endera tillsammans lr så har dom sex.
Men faktum är att killar och tjejer kan visst vara kompisar och dela säng UTAN att ha sex. Men är man ung så förstår jag att man inte förstår skillnaden men när man kommit i min aktningsvärda ålder då VET man skillnaden. Och man har självförtroende nog att säga nej och ta ett nej oxå.
Jag vet inte vad mitt speciella mys känner för tillfället, vi har inte snackat så mkt på sista tiden. Bara lite kort om alldagliga saker dom få gånger vi snackat.. Kanske börjar han tappat intresset , kanske har han hittat nån speciellt intressant person, jag vet inte. Men han är lite, lite avståndstagande just nu iaf. Ska väl inte spekulera i varför kanske. Han har ju sitt liv, och jag har ju bestämt mej för att inte lägga mej i hans liv. Vi bestämde ju att vi skulle ses när det passade båda och när vi kännde för lite mys. Visserligen har jag inte haft tiden till att träffa honom så mkt på sista tiden så mkt som jag hade velat göra. Men skulle det vara så att han vill dra sej ur vår "uppgörelse" så hoppas jag verkligen att han säger det och inte bara låtsas som om det regnar. Jag har ju sagt att jag inte kommer att bli sur lr besviken lr nåt på honom i såna fall. Jag skulle snarare bli mer besviken om han inte sa nåt.. då skulle han såra mej. Jag kan ta det ifall han vill lägga ner det hela. Med min erfarenhet av avslutande av relationer, förhållanden och dyl kan jag bemästra utan tårar och annan tragik.
Tänkte nämna det för honom ikväll på msn men han verkar inte vara online nåt ikväll.. lr så har han blockat mej kanske för att slippa prata med mej, inte vet jag. Jag har försökt att inte vara så på och gnatig på honom när jag sett att han varit online.. låtit honom oftast börja snacka. Man vill ju liksom inte tränga sej på heller. Ja ja hur som helst.. Så länge han har intresset och lusten till att mysa med mej så finns jag här, för än ser det inte ut att finnas nån intressant person att jaga efter. Finns ju inte så många av hans slag då. Och det enda som duger åt mej är bara det bästa. Jag tror inte att han egentligen vet hur mkt jag tycker om att umgås med honom. Visst.. OK jag trillade dit på han förut.. men jag har nog kommit över det nu. Även mitt innersta har insett att det är bortkastade känslor att känna nåt extra för honom. Men jag tycker hemskt mkt om honom, även om jag kanske inte längre är kär lr förälskad lr vad man ska säga att jag var i honom.
Det kanske skrämmer honom oxå, jag har ju inte talat om att jag kommit över den här förälskelsen och att jag lagt känslorna på is. Borde jag nog göra kanske. Om jag vill att han ska vara rak och ärlig så måste väl jag oxå vara det!?
Jaja nu har jag fått ur mej lite grann iaf, även om det egentligen inte var meningen att jag skulle blogga om det här igen. Men på nåt vis så hamnar jag hela tiden in i det här.
Men vad spelar det för roll egentligen vad jag skriver här, är ju iaf ingen som läser det. Och jag skriver ju det mest för min egen del ialla fall. Känns så bra att få ur sej lite dravel ibland om sånt som snurrar innanför pannbennet. Kunder visserligen ha handskrivit detta oxå som jag gjorde förr i kollegieblock efter kollegieblock. Det finns uppsjöar av tankar och funderingar jag haft genom åren, skulle kunna bli en jdra tjock bok om mitt liv lr iaf om mina tankars liv och leverne. Jag har skrivit tusentals mil med dikter och annat krafs sen tonåren i både glädje, sorg och hat. En del texter förstår jag inte längre innebörden av lr vad det överhuvudet taget handlar om lr om vem. Men det spelar inte nån roll heller. Det är därför det är så bra med att blogga, man kan radera ut skiten vart efter och inte få en massa block som ligger å skräpar överallt. Jag vill inte så gärna kasta blocken i soporna heller, man vet ju inte vart dom kan hamna lr i vems händer dom kan komma i. Inte för att det egentligen heller spelar nån roll.. men det är på nåt sätt lite privat ändå. Och hur privat blir det när man bloggar?? Tja säg det!! Men det känns iaf rätt privat. Du vet kanske vem du tror att jag är men det är inte alls säkert att du har rätt. För än har ingen frågat om det är jag som är just jag här på blogg.se ;-P Och jag vet inte heller alltid vems blogg jag läser även om jag tror att jag vet.
Nu är det time för lite tv tror jag. Ha det så gott kära allihopa! Krama varandra och ta hand om varandra.
Vårtrött..??
Livet är rätt så pestigt och trist just nu. Och inte gör vädret en på bättre humör heller, regnet formligen öser ner, överallt är det vått och kladdigt, slirigt och lerigt. Man vill inte gå ut för man blir våt och kall nästan direkt. Sån här vår är det inte kul med. Jag vill ha sol och så där härligt ljummet i vinden som det kan vara på våren. Solen hade iaf piggat upp en lite grann skulle jag tro. Just nu är jag bara trött och less på allt. Kanske är det som en vän sa härom dan, det är lite kramar som fattas.. Kan lösningen vara så enkel??!!
Hur som helst så behöver jag få in lite skoj och ljus i mitt liv snart. Tror att jag ska ta mej en riktig fest till påsk och gå ut och roa mej ordentligt. Bara för att träffa lite folk och kanske även jaga lite oxå *lol*. Måste hitta nån skojig person att ta me ut bara.. nån som inte behagar jobba över påsk. Jag har sagt ifrån jobb i påskhelgen bara för att ja ska kunna ut och roa mej ordentligt.
E ju lite hålligång i lådan i här då, inte för att det är nåt så överväldigande men det räcker för mej. Huvudsaken jag får träffa lite skojigt folk å ta en smarrig kall öl.
Ska fundera lite mer på om jag ska ut på jakt oxå då, har inte riktigt bestämt mej. Vet ju att det e rätt dåligt med villebråd här iaf villebråd som har nåt kött på benen.. En å annan goding finns det nog men dom e jäkligt få.
Men hur som helst så ska jag ha så jäkla roligt som det bara går i påsk... Å göra bort mej fullständigt ;-P
Nej nu kallar hushållssysslorna på mej..
Hur som helst så behöver jag få in lite skoj och ljus i mitt liv snart. Tror att jag ska ta mej en riktig fest till påsk och gå ut och roa mej ordentligt. Bara för att träffa lite folk och kanske även jaga lite oxå *lol*. Måste hitta nån skojig person att ta me ut bara.. nån som inte behagar jobba över påsk. Jag har sagt ifrån jobb i påskhelgen bara för att ja ska kunna ut och roa mej ordentligt.
E ju lite hålligång i lådan i här då, inte för att det är nåt så överväldigande men det räcker för mej. Huvudsaken jag får träffa lite skojigt folk å ta en smarrig kall öl.
Ska fundera lite mer på om jag ska ut på jakt oxå då, har inte riktigt bestämt mej. Vet ju att det e rätt dåligt med villebråd här iaf villebråd som har nåt kött på benen.. En å annan goding finns det nog men dom e jäkligt få.
Men hur som helst så ska jag ha så jäkla roligt som det bara går i påsk... Å göra bort mej fullständigt ;-P
Nej nu kallar hushållssysslorna på mej..
Halshugga känslor och bygga murar
Ja då sitter man här igen då. Och fördriver tiden. Egentligen borde jag väl sova så jag är pigg å rask imorron när jobbet kallar igen.
Men jag är inte trött. En massa tankar snurrar runt i skallen på mej igen. Har varit så ett tag nu igen. Och inte går det att skjuta undan dom heller. Så fort jag blir sysslolös så ploppar dom upp i skallen. Jag blir så arg på mej själv och kämpar faktiskt för att slippa dom här irrande tankarna.
Den ena tanken ger den andra finns inget stopp, frågor och funderingar forsar fram. Försöker iaf mota iväg alla dom känslosvallningar som trycker på och vill fram. Vägrar hamna i samma bergådalbana av känslor som intog min kropp för ngra månader sen.
Men jag känner på den sugande oron i magen att det är nära igen. Är det våren som satt igång detta denna gång. Jag som grävt ner och stängt av mina känslor igen. Trodde jag hade lyckats med det även denna gång. Men nej det verkar inte riktigt så. För många sprickor i den mur som jag byggt upp under så många år och som en viss person lyckades riva ner och komma in bakom.
Mitt så kalla stenhjärta mjuknade och blev varmt igen för att inte säga att det till och med hettade till ordentligt ett tag. Men jag lyckades som jag iaf trodde kyla ner det igen och få det att bli hårt igen.
Men ibland bränner hjärtat i bröstet på mej och jag överfalls av sån fruktansvärd längtan och saknad. Jag blir rastlös och irriterad. Nervig och spänd. Ungefär som att man var beroende av nån slags drog och som man inte får. Kan man kalla kärlek för en drog??
Jag vill ju inte trilla dit, jag lyckades ju trycka ner känslorna och nästan glömma bort dom oxå. För känslor som inte besvaras dör ju ändå så sakteliga. Därför försökte jag avliva dom snabbt och skoningslöst innan dom satte för djupa spår i mitt hjärta och min själ. Men nu är frågan, har jag lyckats? Mitt spontana svar blir ja men sekunden efter inser jag att svaret är nej. Om jag inte lyckas kväva känslorna snart får dom starkt fäste och jag kommer att bli fruktansvärt sårad. Spelar ingen roll vad jag än säger att jag klarar, att jag kan handskas med att bli lämnad som en utnyttjad trasa en dag. Men om sanningen ska fram så kommer jag inte att klara det. Jag kommer att bli lessen och sårad, inte hämdlysten kanske men nog så bitter. Även om jag inte vill bli bitter och ledsen så kommer jag att bli det. Innerst inne vet jag ju det. Och därför försöker jag döda alla mina känslor, göra mej känslokall igen. Så att jag kan fortsätta träffa denna underbara människa som gör mej så glad, som jag delar så trevliga timmar med ibland. En vän som finns där för en kram, som kan kramas och ge en kyss utan att kräva nåt annat än en kram å en kyss tillbaka. Vill inte för allt i världen förlora det.
Men antagligen måste jag en dag snart lr nån gång i framtiden släppa honom. För han kommer att hitta sin drömkvinna, nån som han älskar och som älskar honom tillbaka. Jag vet att detta inte kan fortsätta i evigheter. Men jag vill och tänket njuta av den tid som jag får. Men jag kräver mkt av mej själv för det, måste först å främst trycka ner känslorna, lika bra att kväva dom nu innan dom ploppar upp med full kraft igen för det är inte säkert att jag kan trycka tillbaka dom en gång till.
Nej det här går inte, tankarna sätter en jvla fart i skallen på mej nu.. det formligen bubblar inuti. Bäst att sluta skriva å göra nåt istället så jag inte behöver ha tankarna och känslorna ploppandes in å ut, upp å ner hela natten. För risken är att det blir sömnlösa nätter med en massa funderingar igen.
Men jag är inte trött. En massa tankar snurrar runt i skallen på mej igen. Har varit så ett tag nu igen. Och inte går det att skjuta undan dom heller. Så fort jag blir sysslolös så ploppar dom upp i skallen. Jag blir så arg på mej själv och kämpar faktiskt för att slippa dom här irrande tankarna.
Den ena tanken ger den andra finns inget stopp, frågor och funderingar forsar fram. Försöker iaf mota iväg alla dom känslosvallningar som trycker på och vill fram. Vägrar hamna i samma bergådalbana av känslor som intog min kropp för ngra månader sen.
Men jag känner på den sugande oron i magen att det är nära igen. Är det våren som satt igång detta denna gång. Jag som grävt ner och stängt av mina känslor igen. Trodde jag hade lyckats med det även denna gång. Men nej det verkar inte riktigt så. För många sprickor i den mur som jag byggt upp under så många år och som en viss person lyckades riva ner och komma in bakom.
Mitt så kalla stenhjärta mjuknade och blev varmt igen för att inte säga att det till och med hettade till ordentligt ett tag. Men jag lyckades som jag iaf trodde kyla ner det igen och få det att bli hårt igen.
Men ibland bränner hjärtat i bröstet på mej och jag överfalls av sån fruktansvärd längtan och saknad. Jag blir rastlös och irriterad. Nervig och spänd. Ungefär som att man var beroende av nån slags drog och som man inte får. Kan man kalla kärlek för en drog??
Jag vill ju inte trilla dit, jag lyckades ju trycka ner känslorna och nästan glömma bort dom oxå. För känslor som inte besvaras dör ju ändå så sakteliga. Därför försökte jag avliva dom snabbt och skoningslöst innan dom satte för djupa spår i mitt hjärta och min själ. Men nu är frågan, har jag lyckats? Mitt spontana svar blir ja men sekunden efter inser jag att svaret är nej. Om jag inte lyckas kväva känslorna snart får dom starkt fäste och jag kommer att bli fruktansvärt sårad. Spelar ingen roll vad jag än säger att jag klarar, att jag kan handskas med att bli lämnad som en utnyttjad trasa en dag. Men om sanningen ska fram så kommer jag inte att klara det. Jag kommer att bli lessen och sårad, inte hämdlysten kanske men nog så bitter. Även om jag inte vill bli bitter och ledsen så kommer jag att bli det. Innerst inne vet jag ju det. Och därför försöker jag döda alla mina känslor, göra mej känslokall igen. Så att jag kan fortsätta träffa denna underbara människa som gör mej så glad, som jag delar så trevliga timmar med ibland. En vän som finns där för en kram, som kan kramas och ge en kyss utan att kräva nåt annat än en kram å en kyss tillbaka. Vill inte för allt i världen förlora det.
Men antagligen måste jag en dag snart lr nån gång i framtiden släppa honom. För han kommer att hitta sin drömkvinna, nån som han älskar och som älskar honom tillbaka. Jag vet att detta inte kan fortsätta i evigheter. Men jag vill och tänket njuta av den tid som jag får. Men jag kräver mkt av mej själv för det, måste först å främst trycka ner känslorna, lika bra att kväva dom nu innan dom ploppar upp med full kraft igen för det är inte säkert att jag kan trycka tillbaka dom en gång till.
Nej det här går inte, tankarna sätter en jvla fart i skallen på mej nu.. det formligen bubblar inuti. Bäst att sluta skriva å göra nåt istället så jag inte behöver ha tankarna och känslorna ploppandes in å ut, upp å ner hela natten. För risken är att det blir sömnlösa nätter med en massa funderingar igen.
Men kom ihåg: älska varann och ta hand om varandra. Kram och gonatt
Fortfarande sjuk
Det här var inte ens lite roligt, ok att ha feber och hosta, men det här med att vara supertäppt i näsan och snörvla som en tok e inte alls skoj. Känner mej inte det minsta sjuk idag men näsan täpper så hela skallen känns som om den vore i ett vaccum.
Detta till trots har jag jobbat idag, inte för att jag måste utan mer för att jag ville det hellre än att gå här hemma en dag till och bara slappa. Flera dagar sen jag jobbade nu, så arbetsnarkomanen i mej skrek JAAAAAAAAA när jobberbjudandet kom. Nytt ställe idag, lr nytt å nytt, nytt på det viset att jag aldrig jobbat där förut. Men arbetsuppgifterna är dom samma som på hotell ungefär och stället är riktigt bekant har till å med bott där djupt bort-i-skogen. Var lite kul att byta arbetsplats faktiskt och arbetskompisar. Man får liksom lite ny energi av det. Och det bästa av allt, solen sken och värmde riktigt gott idag oxå. Lika vårlikt idag som igår. Men det är nog snart slut på dessa underbara dagar. Brukar ju vara så man hinner precis börja älska vädret så slår det helt om och blir kallt blåsigt och endera snöslask lr regn..
Spanade hela dan idag efter ett lämpligt byte, det fanns väl en å annan som gled förbi som skulle vara möjliga men tyvärr så var dom ju bara på genomresa så.. Man kan väl ändå inte bara stolpa fram å presentera sej och föreslå en dejt bara så där till en tankande kund?? Lr?? Nope så stursk och självsäker är jag då verkligen inte. Men det var en fröjd för ögat att titta iaf. Och är man i skogen kan man ju inte inbilla sej att drömprinsen ska dyka upp bara så där som i ett trollslag.
Men har hört ryktas om att det kan finnas en möjlig kandidat boende på hotellet jag jobbar på.. visserligen har han sin fru/flickvän med sej.. men wtf allt går att bräda bara man har bra på fötterna. Iaf ska jag kolla in honom, kan ju vara skönt att vila ögonen på nåt vackert om inte annat..
Man borde kanske fixa en t-shirt med varningstext på.. med en text i stil med.. Jakt pågår, pass upp.. Storvilt har företräde lr Smygjakt alla försök mottags vänligt och bestämt.
För här ska jagas och fällas byten tills den bästa fälls. Ingen med yttre och inre stil och skönhet kommer att skonas. Nu är det allvar, slut på katt å råtta lekar.
Vi får väl se hur det går med jakten, jaktfinalen kommer kanske att firas under påskhelgen, lite beroende på vilt tillgång.
Detta till trots har jag jobbat idag, inte för att jag måste utan mer för att jag ville det hellre än att gå här hemma en dag till och bara slappa. Flera dagar sen jag jobbade nu, så arbetsnarkomanen i mej skrek JAAAAAAAAA när jobberbjudandet kom. Nytt ställe idag, lr nytt å nytt, nytt på det viset att jag aldrig jobbat där förut. Men arbetsuppgifterna är dom samma som på hotell ungefär och stället är riktigt bekant har till å med bott där djupt bort-i-skogen. Var lite kul att byta arbetsplats faktiskt och arbetskompisar. Man får liksom lite ny energi av det. Och det bästa av allt, solen sken och värmde riktigt gott idag oxå. Lika vårlikt idag som igår. Men det är nog snart slut på dessa underbara dagar. Brukar ju vara så man hinner precis börja älska vädret så slår det helt om och blir kallt blåsigt och endera snöslask lr regn..
Spanade hela dan idag efter ett lämpligt byte, det fanns väl en å annan som gled förbi som skulle vara möjliga men tyvärr så var dom ju bara på genomresa så.. Man kan väl ändå inte bara stolpa fram å presentera sej och föreslå en dejt bara så där till en tankande kund?? Lr?? Nope så stursk och självsäker är jag då verkligen inte. Men det var en fröjd för ögat att titta iaf. Och är man i skogen kan man ju inte inbilla sej att drömprinsen ska dyka upp bara så där som i ett trollslag.
Men har hört ryktas om att det kan finnas en möjlig kandidat boende på hotellet jag jobbar på.. visserligen har han sin fru/flickvän med sej.. men wtf allt går att bräda bara man har bra på fötterna. Iaf ska jag kolla in honom, kan ju vara skönt att vila ögonen på nåt vackert om inte annat..
Man borde kanske fixa en t-shirt med varningstext på.. med en text i stil med.. Jakt pågår, pass upp.. Storvilt har företräde lr Smygjakt alla försök mottags vänligt och bestämt.
För här ska jagas och fällas byten tills den bästa fälls. Ingen med yttre och inre stil och skönhet kommer att skonas. Nu är det allvar, slut på katt å råtta lekar.
Vi får väl se hur det går med jakten, jaktfinalen kommer kanske att firas under påskhelgen, lite beroende på vilt tillgång.
Ha d gött allihop och ta hand om varandra. Kramar är hälsa, hälsa ofta!
Uttråkad
Kan man bli annat? När man e sjuk och inte orkar ta sej för vare sej det ena lr det andra? Går här mellan soffan-sängen-datorn och hostar å kraxar. Inget är kul, inget att se på tv heller, kollat "allt" på internet, ingen människa hemma och inne på msn.. alltså bara långtråkigt. Ute försöker solen skina igenom någotsånär tunna moln. Känns och ser ut som vår där ute. Men lite för kallt för att sitta ute och njuta iaf nu när man är lite sjuk. Ska väl inte utmana ödet så jag får lunginflammation igen. Var inte nån direkt skön upplevelse det inte.
Så nu e ja här och försöker blogga lite ist. Har just inget att blogga om förståss men kan ju iaf fylla ut lite med en massa crap. Visst man kan mala på om ingenting i evigheter bara man får ihop orden till meningslösa och ointressanta meningar. Jag kan ju alltid nöta om känslor och vad man vill här i livet lr hur man önskar det vore. Annars kan man hitta på nåt ljuga lite och berätta världens bästa historia från sitt liv. Men nej.. vare sej kan lr har lust till att dikta upp nån historia från mitt "verkliga" liv.
Har bara så ini h-vete tråkigt. Ska va det lider dra iväg mot Mora och inhandla reservdel till bilen iaf när jag orkar. Men måste ske idag iaf. Skulle vart på cellprov i em men d sket sej.. kvinnliga angelägenheter satte P för det idag. Hoppas få en ny tid IGEN!! Alltså d här me minipiller och p-stavar, visst det är skitbra NÄR dom funkar som det är tänkt. Hur många procent funkar det åt egentligen. Man skvätter ju som en marskatt. Nää usch nu ska ja inte gräva ner mej i det oxå. Roligare samtalsämnen och bekymmer kan man ju ha faktiskt.
Ska återgå till mitt kära kaffe nu, å ta en cigg i väntan på att orken och lusten ska infinna sej igen. Hur hittar man lusten och orken igen. Tror stenhårt på att det enda som kan dra upp mej ur den här sega sirapen jag simmar runt i är att bli KÄR riktigt så handlöst förälskad i någon som faller lika handlöst för mej. Men vart i h-vete ska ja hitta han då?? Orkar jag ta mej ut på en jaktrunda, är det värt allt slit? Tänk om "skogen" är tom på villebråd, att det inte finns så mkt som ett spår av det perfekta villebrådet. Ja då får ja väl gå hem tomhänt igen då. Joo jag ska ge mej ut på en rekognisationsvända först.. sen blir det hetsjakt. Ska LYCKAS hitta drömprinsen, behöver verkligen bli berusad av kärleken igen. Annars tappar jag snart geisten att bry mej, har ju inte lust att bli så där känslokall och likgiltig igen. Den kom ju in en person i mitt liv som låste upp dörren till mitt varmare jag och som fick mej att öppna ögonen och vilja börja känna igen. Jag är evigt tacksam för det och jag älskar den personen för det. Men på ett annat plan än det jag söker. Det vi har det är speciellt. Det vi ger varandra är inte den sorts kärlek som jag nu letar och hoppas kunna hitta. Tyvärr så är det så, ingen vore lyckligare och gladare än jag om det varit en annan sorts kärlek mellan oss. Men man kan inte alltid få det man vill. Ibland måste man nöja sej med det näst bästa..
Jag har i flera år levt efter mottot: Får jag inte den jag vill ha, så kan jag lika gärna vara utan! Och så kommer det nog snart att bli igen, sätter på mej masken och gömmer undan känslorna bara för att orka överleva.
Så nu e ja här och försöker blogga lite ist. Har just inget att blogga om förståss men kan ju iaf fylla ut lite med en massa crap. Visst man kan mala på om ingenting i evigheter bara man får ihop orden till meningslösa och ointressanta meningar. Jag kan ju alltid nöta om känslor och vad man vill här i livet lr hur man önskar det vore. Annars kan man hitta på nåt ljuga lite och berätta världens bästa historia från sitt liv. Men nej.. vare sej kan lr har lust till att dikta upp nån historia från mitt "verkliga" liv.
Har bara så ini h-vete tråkigt. Ska va det lider dra iväg mot Mora och inhandla reservdel till bilen iaf när jag orkar. Men måste ske idag iaf. Skulle vart på cellprov i em men d sket sej.. kvinnliga angelägenheter satte P för det idag. Hoppas få en ny tid IGEN!! Alltså d här me minipiller och p-stavar, visst det är skitbra NÄR dom funkar som det är tänkt. Hur många procent funkar det åt egentligen. Man skvätter ju som en marskatt. Nää usch nu ska ja inte gräva ner mej i det oxå. Roligare samtalsämnen och bekymmer kan man ju ha faktiskt.
Ska återgå till mitt kära kaffe nu, å ta en cigg i väntan på att orken och lusten ska infinna sej igen. Hur hittar man lusten och orken igen. Tror stenhårt på att det enda som kan dra upp mej ur den här sega sirapen jag simmar runt i är att bli KÄR riktigt så handlöst förälskad i någon som faller lika handlöst för mej. Men vart i h-vete ska ja hitta han då?? Orkar jag ta mej ut på en jaktrunda, är det värt allt slit? Tänk om "skogen" är tom på villebråd, att det inte finns så mkt som ett spår av det perfekta villebrådet. Ja då får ja väl gå hem tomhänt igen då. Joo jag ska ge mej ut på en rekognisationsvända först.. sen blir det hetsjakt. Ska LYCKAS hitta drömprinsen, behöver verkligen bli berusad av kärleken igen. Annars tappar jag snart geisten att bry mej, har ju inte lust att bli så där känslokall och likgiltig igen. Den kom ju in en person i mitt liv som låste upp dörren till mitt varmare jag och som fick mej att öppna ögonen och vilja börja känna igen. Jag är evigt tacksam för det och jag älskar den personen för det. Men på ett annat plan än det jag söker. Det vi har det är speciellt. Det vi ger varandra är inte den sorts kärlek som jag nu letar och hoppas kunna hitta. Tyvärr så är det så, ingen vore lyckligare och gladare än jag om det varit en annan sorts kärlek mellan oss. Men man kan inte alltid få det man vill. Ibland måste man nöja sej med det näst bästa..
Jag har i flera år levt efter mottot: Får jag inte den jag vill ha, så kan jag lika gärna vara utan! Och så kommer det nog snart att bli igen, sätter på mej masken och gömmer undan känslorna bara för att orka överleva.
Men drömma kan man ju alltid och hoppas och önska, för ibland slår önskningar in
Sjuk
Jahaja då har fröken superfrisk lyckats dra på sej en liten förkylning. Man kan ju undra hur det gick till, jag som aldrig blir sjuk annars. Inte ens magsjuka biter på mej. Men nu helt plötsligt lyckades nån lite bacillusk smita förbi mitt annars så vatten täta virusskydd. Men jag är inte allvarligt drabbad iaf, en pyttefeber å en kraxig hals e allt, iaf för tillfället och jag hoppas det håller sej i det här stadiet.
Tog en äckligt vidrig brännande och kräkanfalls framkallade whisky i medicinsk syfte. Nyttjar definitivt inte whisky till annat än det. Förundrades för varje lite smutt hur i h-vete man kan tycka det är gott och att så många människor verkar vara helt utan smaksinne och dricker denna djävulska dryck. Hur som helst nere är den och förhoppningsvis lyckas den driva ut dom små illvilliga bacilluskerna ur min kropp innan morrondagen.
Imorron blir det till att ligga på rygg, och lämna ett cellprov. Det är många prover man ska lr iaf rekomenderas att göra när man klivit över det magiska 40 strecket. Inte för att det är fel med det snarare tvärtom, men dom är lite ångest framkallande. Man gör en undersökning, mammografi lr lämnar ett cellprov och sedan kommer den långa väntan på svaret. Det är lite ångestframkallande faktiskt. Visserligen är det en frivilligt påtagen ångest för proverna är frivilliga och kostar pengar. Så man e ju dum som betalar för ett par veckors ångest till å med.
Mammografin jag var på här om veckan gick iaf bra inga tecken på bröstcancer så nu är det bara till att vänta ett par år så är det dags igen. Nu är det cellprovet som kommer ligga å gnaga framöver. Ligger lite i riskzonen för cellförändringar eftersom jag haft det tidigare men varit friskförklarad från det i många år nu.
Nä nu ska jag krypa till sängs och försöka sova bort den här lilla förkylningen som försöker ta över min kropp.
Tog en äckligt vidrig brännande och kräkanfalls framkallade whisky i medicinsk syfte. Nyttjar definitivt inte whisky till annat än det. Förundrades för varje lite smutt hur i h-vete man kan tycka det är gott och att så många människor verkar vara helt utan smaksinne och dricker denna djävulska dryck. Hur som helst nere är den och förhoppningsvis lyckas den driva ut dom små illvilliga bacilluskerna ur min kropp innan morrondagen.
Imorron blir det till att ligga på rygg, och lämna ett cellprov. Det är många prover man ska lr iaf rekomenderas att göra när man klivit över det magiska 40 strecket. Inte för att det är fel med det snarare tvärtom, men dom är lite ångest framkallande. Man gör en undersökning, mammografi lr lämnar ett cellprov och sedan kommer den långa väntan på svaret. Det är lite ångestframkallande faktiskt. Visserligen är det en frivilligt påtagen ångest för proverna är frivilliga och kostar pengar. Så man e ju dum som betalar för ett par veckors ångest till å med.
Mammografin jag var på här om veckan gick iaf bra inga tecken på bröstcancer så nu är det bara till att vänta ett par år så är det dags igen. Nu är det cellprovet som kommer ligga å gnaga framöver. Ligger lite i riskzonen för cellförändringar eftersom jag haft det tidigare men varit friskförklarad från det i många år nu.
Nä nu ska jag krypa till sängs och försöka sova bort den här lilla förkylningen som försöker ta över min kropp.
Kram på er alla
