Längesen..
Men som sagt nu e ja tillbaka och nu är jag totalt återställd efter personalresan/festen. Den gick som bekant helt friktionsfritt. Ingen blev kvarglömd där uppe i norr och ingen kom bort sej heller som väntat var.. faktiskt!
För den som undrar kan jag upplysningsvis berätta att det har hänt en del sen sist, för att börja nån stans så kan jag upplysa den som icke är upplyst om det att nu är faktiskt HÖSTEN här. Vare sej vi vill det lr inte. Vi går obönhörligt mot den där enligt vissa underbart vackra vintern. Jag håller visserligen inte helt å hållet med dom men visst faen kan en kall solig vinter dag vara vacker om man av en händelse får sitta innanför fönstret inlindad i en go filt me en stor kopp varm choklad framför sej och ett par riktigt gossiga lurviga tofflor på fötterna. Då gillar jag oxå vintern.
Men som dom flesta och man behöver inte ha särskilt högt IQ för att förstå det, så är vintern lite mer än smutta på varm choklad, snöstorm -35 och ihop tjälad bil roligare kan man faktiskt ha det kl. 07.00 en måndag morron. Lr när man innan man la sej skottat av hela gården från 1 meter nysnö och lagt sej glad och nöjd över sitt värv och vaknar morronen därpå och kikar sömnigt ut runt sexsnåret och upptäcker till sin glädje... inte, att nån jvel här öppnat himlaportarna igen och kastat ner typ 1 meter blötsnö över gården och bilen... som sedemera frusit till... som en betongklump. Det är då man hoppar jämnfota och inte av direkt överdriven glädje och sliter d lilla hår man har kvar. Och förbannar allt som kommer i ens väg.
Nej usch nu var det nära att ja skulle göra en djupdykning ner i nåt svart hål djupt inom mej och falla in i nån sorts mörk depression. Paddlar och rockar mej snabbt upp igen.
Måste bara få nämna mitt senaste kärleksförvärv... gissa om jag är lycklig! Euforiskt nästan att åter få ödsla kärlek i massor, kramas och pussas igen... Han heter... Picasso. Smärt kropp, långa ben, underbart mjukt hår, kanske lite stora öron men va gör det, milda lite bärnstensfärgade ögon med en underbar glans när han ser på mej. Vi kramas och pussa varje dag ibland går vi ut och busar lite, på natten ligger vi nära å ja smeker honom lätt över ryggen hör hur han njuter av det. Han är så in i h-vete go. Jag verkligen älskar honom. Han e min, bara min. Han har ett riktigt klös, fräser sällan lr aldrig och är precis lika lat som jag. Vem behöver en karl? När man har en så gosig misse!
Nu ska Picasso och jag hoppa ner i bingen och sussa å mysa. Kanske kommer dom andra tre katterna oxå och hoppar upp å vill mysa.. vi får se.
Nästan hämtat igen mej..
KRAMAS!!
Äntligen Heroes igen
I kväll kom så äntligen den kväll jag mest av allt väntat på sen tidigt i våras, nämnligen säsongstart för del 2 av Heroes. En så ini h-vete bra serie, ångest attackerna mellan programmen kan bli enorma. Man bara önskar att nästa avsnitt ska börja om ett par minuter.. men man får vänta en vecka. Som tur e så ska det köras två dagar i rad nu, onsdagar och torsdagar. Så hädan efter är onsdagar och torsdagar mellan 21.00-22.00 heliga för mej. Inget kan lr får störa mej då.
Jag är bara såååå såld på Heroes, vet inte när jag vart så såld på en serie.. Joo nu vet, det var på den tid d begav sej och Familjen Macahan gick och det var ju typ inte i går. Och Dallas var ju ett måste på sin tid. Annars är ja inte mkt för tvtittande. Finns ju så mkt annat här i världen som är bra mkt mer intressant.
Den här veckan blir ju lite typ av en drömvecka, först e man ledig hela helgen plus mån-tisd lite jobba onsd-fred och sen e d ledig helg igen. Onsd å torsd är det ju Heroes och sen e d strax helg. Och då kommer veckans nästa höjdpunkt, personalfest/resa. Vi drar på lördag förmiddag och återkommer på sönda eftermiddag. Den resan blir nog en egen liten historia skulle jag tro. Vi ska nämligen dra norrut och gå på logdans!!! Blues skulle det vara hörde jag ryktas om, det går väl an bara man har trevligt sällskap och mkt dricka. Hej å hå va jag kommer må skit på söndag. Men varför våndas över det nu??
Försöker verkligen förtränga söndan... men men vi får se vad som händer. Man kanske till å med hittar sin tilltänkta därborta, vem vet?!
Ja ja skulle d vara så då så är väl det helt ok. Nån gång måste jag väl oxå hitta den rätta och e han från norr så är det väl meningen det då.
Nu är det iaf dags för mej att tacka för idag och tippa i bingen, jobbet kallar imorron bitti kl halv sju igen så remember folks:
Ljuvliga morron.. ...
Malande och gnagande kryper städångesten sej på mej. Så mycket man borde och skulle men så lite man orkar och vill.
Om ändå solen kunde om än så ytterst lite visa sej, för bara en sekund iaf. Kanske skulle det minska ångesten och kraven möjligen minimeras.
Greppar kaffemuggen i ett lamt försök att verka aktiv. Gääääck!! Kallt kaffe! Det var ju det sista jag ville ha just nu.
En hostattack får mej att bli dubbelvikt för ett par minuter. Kvidande och flämtande rätar jag ut min stela rygg. Tar ett djupt andetag och så är det igång igen. Hostar och kraxar ett par minuter till. Tanken slår mej hårt i skallen, kanske blev det till och med en bula där, kan det vara lunginflammation igen??
Slår hastigt bort den tanken. Nää nu jvlar, ska här bli lite ordning på torpet. Vilket jvla torp?! Same shit diffrent name bara.
Tungt lyfter jag ögonlocken och ser ut över mina domäner. Gräsmattan börjar likna en djungel, blommorna som för längesen vissnat verkar skrika ut sin bön om att få bli omhändertagna. Falläpplena ligger där ute under trädet och vrider sej av skräck för att bli invaderade av allsköns kryp. Idag måste en räddningsaktion vidtagas, det får bli mitt dagliga mål.
Mitt sämre och latare jag sätter sej genast på tvären så klart, regnar det inte liiiiite? Usch tänk så kallt å ruggigt det måste vara där ute. Hallå.. sängen verkar väl iaf vara mer lockande lr vad säger jag?! Det är nu mitt förståndiga och hmm förhoppningsvis vuxna jag tar över. Stopp och belägg där, nu får jag banne mej bli lite ansvarstagande OCH vuxen! Men hur gör en vuxen? Har bara en jvla massa MÅSTEN och KRAV på sej. Är det konstigt att man inte vill vara vuxen alla dagar på året dygnet runt??
Mina jag strider med varandra hela tiden. Och summa summarum, ingenting blir gjort. Alltså om man e bara en uns smart så inser man att det latare jaget har vunnit än en gång.
Men som det jaget ser det, så är människan av naturen lat!
Nä nu måste vuxna jaget ta över. Lika bra att lägga ner det här svamlet för denna förmiddag. Men hoppas att alla ni andra med mindre grälande jag, får en bra dag utan stridigheter.
Men glöm för den delen inte bort att: KRAMAS!!!! Och ta hand om
