jalm

.. för allt man känner är rätt och riktigt? Varför kan det inte vara enkelt?

Nu har jag under ett antal veckor slitit med att läsa lagar och om rättigheter, men även skyldigheter så klart. Bråkat, skällt ut och vridit mina händer i förtvivlan bara för att få minsta lilla erkännande om att vi har rätten på vår sida.

Bor i en kommun som inte verkar bry sej om att göra det dom är skyldiga enligt lag att göra. Känner mej rätt ensam i striden, med vissa undantag. Om jag inte trodde och visste att jag har rätt skulle jag inte kämpa så hårt. Men när lagen är så tydlig och inte kan missförstås hur kommer det sej då att dom ansvariga inte verkar ha förstått innebörden? Dom skyller på resursbrist och dålig ekonomi! Men i detta fall som gäller en skola, får man inte skylla på ekonomin det är enligt lag skolans/kommunens ansvar att något görs.

Ett litet utdrag ur en artikel från http://www.orsatidning.net/ står att läsa följande:
 
Oavsett hur kommunens ekonomi ser ut, får en skola eller kommun INTE bryta mot lagen, säger Anders Andrén, presschef på Utbildningsdepartementet. Skollagen gäller.
Om en skola bryter mot skollagen bör detta anmälas till Statens Skolinspektion som är tillsynsmyndighet för området, säger Andrèn.

Så nu har man väl gjort sej ovän med en halv kommun! Men jag gör det för min dotters skull.
 Denna tidning är en kommunkritisk nättidning och den är verkligen värd att läsa, med mycket grävande journalistik. Vilket är bra men uppskattas inte speciellt mycket av dom styrande i kommunen.
Borde jag kanske känna lite rädsla inför detta att jag rotar i något som jag egentligen inte borde ha någon insikt i? Nej jag tycker inte det. Det finns för mycket mygel och smussleri ändå inom kommunerna, dom vill hålla mycket osett. Men denna gång ska inte mycket undgå mina granskningar. Hör alldeles för mycket om skolsituationen från frustrerade föräldrar. Varför dom inte engagerar sej vet jag inte. Mitt antagande är att dom inte orkar/vill bråka för dom vet inte om sina rättigheter. Det är bättre att blunda och låta någon annan ta hand om det. Men jag anser att man som förälder är skyldig sina barn att engagera sej om inte vårt "fina" sociala nätverk i Sverige gör det.

Nu är det ju så att jag kanske gått till personligt angrepp på vissa personer inom skolan men det är inte dom som personer jag är arg på utan på systemet. Jag ska be varje person om ursäkt för mina personliga påhopp när den tiden kommer. Men just nu är dom kommunens ansikten mot mej, och dom har valt att vara där dom är och jag tycker att dom måste ta "skiten" jag häver ur mej. Det är deras uppgift att vidarebefodra det jag säger till högre instans om dom inte själva kan göra något åt situationen.

Vidare på samma nättidning gick att läsa följande:

Orsaskolan har flera gånger fått skarp kritik av Skolverket för att elever som behövt stöd inte fått det.
Har lärarna glömt
- Att de är skyldiga att rapportera till rektor om det befaras att elever inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, eller har deras observans inte tagits på allvar av rektorn?

--
År 2009 riktade Skolinspektionen allvarlig kritik mot kvalitetsarbetet i skolan. Då som nu försvarade sig kommunen med att de känner till problemen, att skolan har som högsta prioritet att öka elevernas måluppfyllelse. Men enligt föräldrar till elever på Orsaskolan med rätt till särskilt stöd, så händer ingenting.
Skolinspektionen har tidigare sagt att flertalet av Orsas lärare har pedagogisk utbildning, men inte alla, vilket man hävdar kan påverka utbildningsresultatet.
 
När jag läser vad som står så känner jag att jag inte är helt ute och cyklar i mina farhågor, att det finns fler föräldrar som genom åren gjort skolan/kommunen uppmärksamma på problemen. Varför händer då inget?
 Jag har sedan ett par tre år tillbaka försökt få skolan att ordna extra hjälp till min dotter. Men då hon saknat diagnos har hennes problem inte tagits på allt för stort allvar. Både skolpsykolog och skolkurator har informerat skolan om hennes sk problem, och till viss del har skolan gjort åtgärdsprogram, men tyvärr har dom inte följts. Vilket jag påpekat ett antal ggr. Och ansvarig lärare har sagt att det har informerats till berörda lärare. Med det har jag nöjt mej allt för länge, tyvärr. Man tror ju i sin enfald att skolan gör sitt yttersta för varje elev. Man tror barnen överdriver ja nästan ljuger för att klara sej undan beskyllningar för skolk och dylikt. Men eftersom historien upprepat sej och jag har funderat hur det varit för mina andra två barn i samma skola har jag insett att det inte är enbart mej och mina barn det varit fel på utan även att skolan inte gjort allt dom borde.
Det mest nonchalanta jag någonsin hört en lärare säga till mej, var på ett sk EVK (elevvårdskonferens) nu i höstas. Vi satt där, rektorn, jag, ansvarig lärare, skolsköterskan, och skolkuratorn (min dotter protesterade genom att vägra komma), vi pratar om problemen, jag säger min mening får väl lite gehör, rektorn nickar och inflikar lite här och var. När jag sen påpekar att min dotter inte får gå ut från lektionerna och vila sej för att sen komma tillbaka, skruvar läraren på sej lite grann och säger att det får hon visst. Jag tillägger att så är det inte enligt henne, utan att dörren är låst och att lärarna säger att har hon lämnat lektionen  så har hon lämnat den. Jag inflikar att det ingår i min dotters åtgärdsplan, ser hennes mentor ganska besvärad ut och jag säger att det finns i hennes papper. Mentorn lyfter bekymrat på första sidan i min dotters åtgärdsprogram och läser tyst en kort stund, tittar sen upp och säger: Jag har tyvärr inte läst den här sidan!!!
Nehej?? Man blir stum av förvåning, INTE läst den viktigaste sidan??!! Han ber om ursäkt, och jag ser att han inte menar så mycket med det.

Sen har han mage att en eller två veckor senare ringa upp mej och säga att han ringer mej på ORDER av rektorn, för att informera mej om vilken min dotters nya klass är. Än en gång förstummas jag. På ORDER!!  Ett ganska dumt ordval, i mina öron. Så han ringde alltså inte för att HAN brydde sej om sin elev, utan för att rektorn gett honom en order! Vilket säger mej att skolan nog inte är till för eleverna utan eleverna är där bara för att lärarna ska ha ett jobb att gå till, och att min dotters känsla av att inte vara välkommen på skolan stämmer. Jag tycker också i detta fall att rektorn själv borde ha ringt mej och gett mej informationen.

Det finns så många fadäser att berätta om i denna skola så man nästan blir mörkrädd. Jag hoppas att min strid ger kraft åt andra föräldrar att våga stå på barikaderna och kämpa för sina barns rättigheter. Jag kämpar nästintill själv i detta, jag för söka efter information och hjälp i stor sett ensam. Var är alla andra föräldrar? Varför håller dom tyst? Det finns ett föräldraråd på skolan vad gör dom?? Vet att en av dom sitter inom det sociala här i kommunen, är det dom föräldrar som har felfria och duktiga elever som sitter i rådet?? Kan en ensam mamma vara starkare än ett föräldraråd?

Det som skrämmer skolan just nu är nog att dom inte vet vad jag har för ess i rockärmarna och det tycker jag dom kan sitta och fundera på. Dom vet inte var jag får min information, och det ska dom inte heller få veta. Den som har bäst på fötterna kommer vinna detta!

ENSAM ÄR STARK, MEN DET ÄR JVLIGT TRIST OCH TOMT ATT SLÅSS SJÄLV!

Men glöm nu inte att kramas!