jalm

.. mina vänner och släktingar, vissa av dom fick lämna oss alldeles för tidigt. Ibland kan jag komma på mej själv med att tänka på en person och tänka att det var längesen vi hördes av. Jag kan nästan vara på väg att lyfta luren och ringa när det slår mej att dom inte längre finns bland oss. Men jag gråter inte längre, jag ler istället, för jag minns allt det roliga allt det vackra, allt vi upplevt tillsammmans. Jag minns med glädje dom jag saknar. För sorgen har jag lärt mej leva med,visst gör det ont i hjärtat ibland men jag är lycklig som fick äran att vara deras vän, deras släkt. Jag säger ära för det är en ära att få ha såna underbara vänner och släktingar.

Jag är glad att jag har min tro, att det finns ett liv efter detta. Jag vet att dom någonstans sitter och tittar på mej, vet att jag saknar dom. Ibland känns det som om dom vore här, satt intill mej. Jag kan tala till dom utan att jag får ord till svar. Istället får jag en varm känsla i kroppen, en smekning över håret eller bara en känsla av att personen finns nära.

Om nätterna kan det hända att jag får besök, någon som ringer på min dörr, någon som ringer på telefonen. Det har till och med hänt att jag hört fotsteg i hallen. Men det har aldrig varit någon där när jag tittat efter eller lyft på luren. Och i min tro är det mina vänner/släkt som kommer på besök, så jag är inte rädd.

Det sticker till i hjärtat när jag ser ett foto av dom, det bränner till bakom ögonlocken men sen kommer värmen och jag ler. Jag minns dom med glädje och värme.

Saknaden kan vara stor ibland, jag saknar samtalen vi haft, jag saknar utflykterna, jag saknar kramarna jag saknar deras närvaro.

Jag antar eftersom min tro är sådan, att dom hade fullföljt sitt uppdrag här på jorden för denna gång. Och jag är säker på att vi i ett annat liv kommer att mötas igen. Även om vi då inte kommer ihåg varann, vi kommer bara att känna att vi hör ihop, att vi trivs tillsammans. Och vi kommer att ha precis lika kul tillsammans igen.

Jag saknar dej Pelle. Jag saknar dej Ove. Jag saknar dej Conny. Jag saknar dej Uffe. Jag saknar dej Else. Jag saknar er mina små änglar Johan och Jonas. Jag saknar mormor och morfar, farfar och farmor fast jag aldrig hann träffa dej. Jag saknar dej brorsan fast jag aldrig fick chansen att träffa dej. Jag kan inte nämna alla, men ändå saknar jag er.
Jag saknar er alla som lämnat jordelivet. Ni var goda vänner. Ni finns i mitt minne, och jag vet att ni ibland kommer på besök. Ni är så välkomna! Jag vet att ni har det bra på andra sidan. Vi ses igen en dag.
I ljust minne bevarade hos mej! 

KRAM