jalm

lämna dej. Vill stanna hos dej. Vill sitta bredvid dej, hålla din hand. Kyssa dej. Se dej djupt i ögonen. Viska att jag nog älskar dej. Vill se dej le av mina ord. Vill se dej lycklig.

Vill höra dej viska att du älskar mej. Att du vill ha mej nära, för alltid. Vill att du ser mej djupt i ögonen och säger Älskling jag är din. Vill känna hur dina blickar och dina ord värmer min själ och mitt hjärta.

Så nära kärleken var det längesen jag var. Det känns skönt och jag blir glad. Men så dyker dessa mörka tankar upp. Grumlar min dag. Svärtar ner allt det fina. Lurad, bedragen och till sist lämnad ensam kvar med alla känslor.

Nu när jag är så nära kärleken igen och mitt hjärta åter kan känna värme för någon annan. Varför ska dessa mörka tankar komma? Mitt hjärta blöder för din skull, för jag vet att du menar det du säger. Men jag kan inte ärligt säga samma till dej. Jag kämpar varje dag med att intala mej själv att denna gång vågar jag satsa helhjärtat och får det samma tillbaka.

Jag har varit känslokall, lagt alla varma känslor åt sidan länge nu. Jag har fördrivit tiden med att leka och låtit bli lekt med i många långa år nu. Alltför länge. Varje gång en varm känsla för någon har visat sej har jag kraftigt slagit den tillbaka djupt in i min själ och hjärta. Glömt vad kärlek är. 

Inte många har lyckats låsa upp mitt hjärta och lurat fram känslorna på senare tid. Endast två har fått mina ben att skälva och åtrån att skrika i mitt bröst. Men det har varit förgäves som åtrån skrikit och benen skälvt. Jag har räckt ut min hand men dom har inte tagit den. Men nu när en hand sträcks mot mej, och överöser mej med kärlek då är mitt hjärta nästan tyst. Men dörren står på glänt den är inte längre förbommad och låst. Så kanske kan och vågar sej känslorna ut igen.

Tankarna virvlar fortfarande runt. Ska jag våga öppna dörren helt och ta emot och ge av den kärlek som finns här och nu?

Jag må gå miste om dom mitt hjärta brunnit för, kanske kommer mitt hjärta brinna för dej istället. Jag kan inte längre vänta, tro och hoppas att ni som fått mitt hjärta i brand ska ångra er och plötsligt ge mej er kärlek. Ni gav den inte till mej när jag bad om den. Så varför ska jag kasta bort fler år av längtan till nåt jag ändå aldrig kommer få. Nu när jag har kärlek så nära inpå.

Förlåt mej om jag sårar er. Men jag vill inte leka mer. Jag vill ha lika mycket kärlek tillbaka som jag ger. Mitt hjärta kommer gråta över förlusten av er, mina ögon kommer vara sorgsna  ett tag. Men jag ska resa mej starkare och lyckligare när jag glömt er. Men ni ska veta att ni förevigt kommer ha en särskild plats i mitt hjärta. För trots allt så älskar jag er för vad ni är och för vad ni varit för mej.

Kram och pussar <3