Hösten är här..
Så har då hösten anlänt. Funderar om jag tycker om det eller inte. Jag tycker om färgerna, den höga klara luften, höstsolens sista värmande strålar. Men jag tycker inte om regnet, tycker inte om att naturen sakta bryts ner och allting blir grått och trist. Tycker verkligen inte om mörkret. Höstens mörker är så svart, som en vägg av svart.
Visst man kan göra det mysigt inne, bona in sej tända en massa ljus, krypa in i en go filt och bara vara. Likgiltig för hösten kan jag inte vara. Tror inte jag vare sej tycker om den eller inte tycker om den. Den passerar förbi som ett ont måste innan den än mindre omtyckta vintern kommer. Denna långa mörka kalla tid som jag helst vill sova mej igenom. Visst en solig lagom kall vinterdag kan vara fantastiskt fin med nysnö gnistrande vit. Men tycka om det kan jag inte.
Som tur är blir denna höst inte lika grå och trist som dom senaste har varit. Jag har ju min goding att tillbringa kvällarna med ialla fall dom kvällar jag inte jobbar. Och så ska jag börja pendla till Palma från November. Hur skönt ska inte det bli. Förhoppningsvis skiner solen där merparten av dagarna. Visserligen är det ju inte nån direkt sol och bad tid på vintern där men ljuset finns ialla fall. Kommer bli mycket jobb. Men det kan jag stå ut med bara jag får vara i ljuset.
Höst... vad mer är det än en tid då allt dör förmultnar, förbereder sej för en lång vila. Men å andra sidan, ju fortare hösten och vintern kommer desto fortare blir det vår och sommar igen.
Livet traskar på, kärleken växer, lyckan fortsätter. Vad mer kan jag egentligen begära. Man får vara glad att man har ett jobb, en familj, ett hem att komma hem till varje dag.
Vad har jag att klaga på? Inte mycket. Jag har det jag vill och behöver. Och det finns alltid någon som har det värre.
Men hösten gör mej en aning nere, tappar liksom fart och lust. Men jag ser framåt, vet att det finns en vår på andra sidan vintern.
Kram på er alla!
