jalm

.. ja så kan man sammanfatta dagen.

Idag var jag lugn som en filbunke, målinriktad inte arg bara beslutsam. Och jag tror nog att vi kommer vinna detta. Även om det kommer ta sin tid. Hoppas av hela mitt hjärta att fler vågar ställa krav, vågar ta för sej av sina rättigheter.
 För allt finns skrivet klart och tydligt. Och har man inget att dölja bara håller sej till sanningen så kommer allt att bli bra. Jag har inte diktat upp en massa, det behöver jag inte. Allt finns redan på papper, hur vi kämpat i tre år för rätten till hjälp och stöd. Ja man kan till och med säga att vi kämpat i sex år för detta. Vissa har tagit sitt ansvar mer än andra och dom ska få rosor av mej och dom som inte gjort sitt ska få en ordentlig riskvast.
Så mycket vuxna kloka och utbildade människor som fullständigt skiter i en liten människas rätt till hjälp. Skolan i den här kommunen, eller ska vi säga skolans ledning i den här kommunen är mer än tillåtet katastrofal.

Jag förundras inte över dagens ungdom, jag förstår deras vrede mot vuxenvärlden.
Jag fick höra idag att jag är beundransvärd och stark som kämpar på så öppet och ärligt för min dotters rätt till hjälp. Men det är min förbannade skyldighet som förälder att kämpa för mitt barns väl och ve. För vem kämpar för henne om jag inte gör det? Inte samhället ialla fall det har jag fått lära mej den hårda vägen.

Och nu när jag vet att det lönar sej att vara envis, veta sina rättigheter och verkligen begära dom så tänker jag fortsätta kämpa för min andra dotter också. Kan hända blir jag en "svartlistad" förälder men det struntar jag fullkomligen i. För har vi rätt till något så ska vi banne mej få det också.

Jag har inte begärt mycket i mitt liv från det sociala eller från skolan, men det beror ju inte på att jag inte ville eller vågade utan mer att jag inte ens visste mina rättigheter. Men nu vet jag!! Och detta lejon går inte att stoppa med en köttslamsa, nej nu ska det till bra mycket mer för att få tyst på mej.

Alla lärare ska väl inte lastas för att det inte fungerat i skolan, en del har ju påpekat problemen till högre ort men där har gensvaret inte varit ens ljummet. Ledningen har kan man säga förträngt och lagt tillbaka ansvaret på mej som förälder och på eleven. Hur bra tänkt är det? Så länge det har skrivits EVKn mm som man gått med på så har allt varit frid och fröjd. Skolan - lärarna -rektorerna har gömt sej bakom EVKerna och alla påskrivna föräldrakvartspapper som man överöses med genom skolåren. Så här gör vi - så blir allt bra. Skriv på bara, för det lät ju så bra när man kom överens med läraren eller kanske rektorn, så då skriver man på och hoppas att nu blir det förändringar. Joo visst.. inte ett dugg och inte säger man nåt heller fram till nästa möte med klasslärarn  man skäller å gnäller på barnet att det missköter skolan, som i sin tur säger att lärarna är kassa, inte bryr sej, dom bara ljuger.. och vem tror man på år efter år? Ja precis man tror på lärarna, tyvärr.

Men efter att ha haft två äldre barn på samma skola och sett hur historien upprepats sej, hört samma sak om samma lärare, så börjar man fundera. Har träffat ett antal rektorer och sk rektorer genom åren. Vissa verkar kloka till att börja med men visar sej ganska snart vara samma skit. Fast innerst inne tror jag att dom är duktiga rektorer som hamnat på en svår skola. Där allt redan gått över styr, ett sjunkade skepp som till och med högsta kaptenen  lämnat vind för våg. Högsta bossen gömmer sej på sitt kontor inlåst bakom en glasad dörr. Dit ingen kommer utan tillåtelse.
Och nu har han rätt i att sitta och dallra lite på manschetten faktiskt för nu ska det synas i sömmarna ordentligt. Och jag kommer inte dölja vare sej det ena eller det andra.

Och jag hoppas att detta kan komma att förändra för kommande elever på kommunens skola. Jag hoppas innerligt slippa läsa en enda rad till om att BUN, eller någon annan berörd person inom skolan misskött sej. Barnen är vår framtid vi kan inte förgöra en hel generation, för att nån vill sitta å härska och leka kung i sandlådan. Skolan ska stå fast för lärande och gemenskap.

Hahahha ibland kan man ju tycka att man borde bli politiker, men jag säger som jag sagt förut, aldrig i mitt liv blir jag politiker och sjunker så lågt och rättar in mej i ledet och jakar med i allt överheten vill. Aldrig i mitt liv!! Jag är hellre en gräsrot som skriker på barrikaderna och protesterar. Kanske man är en nutida Hippie fast med någorlunda vettiga grundtankar.

Det finns inte ett enda parti som skulle kunna locka mej till sej. Inte ens piratpartiet, på den tiden det begav sej och Ian Wachtmeister och Bert Karlsson hade missnöjespartiet möjligen då skulle jag kunna i okunnig ungdom ha gått med dom.

Nu lägger jag detta på hyllan för ett tag och tar tag i nästa eventuella anmälan. På krigsstigen numera. Ligger lågt i ett par veckor nu men blir det inte nån ordning där heller så blir det hett om öronen på berörd instans det kan jag lova. Ässen ligger fint i rockärmen.

Har ett mindre projekt häremellan, men det ska nog inte vara så svårt att lösa det. Värre saker har hänt på vår jord. Det ska vara löst innan nästa vecka eller ialla fall före november.

Ha det gott folk och glöm inte bort att krama varann